Senaste vecka, en regnig dag i februari, besökte jag byn Krushevo i Bulgarien.
Det är inte en by turister besöker, för det finns ingen orsak till det.
Platsen är som San Boronbon i Evert Taubes sång, en by förutan gata.
I byn bor en del av Bulgariens turkiska minoritetsbefolkning.
Det är synnerligen fattigt och väldigt många är arbetslösa.
Men just här i denna lilla by samlas en vanlig onsdagkväll ortens lutherska församling.
Vi samlas i ett mycket enkelt litet hem, för något kapell finns det inte.
Vi samlas i ett mycket enkelt litet hem, för något kapell finns det inte.
Först är det ungdomssamling med bibelundervisning, sånger och lekar.
20 av byns ca 30 ungdomar trängs med varandra i det lilla rummet.
Och stämningen är fantastisk.
Efter ungdomssamlingen kommer byns vuxna befolkning till bönemöte, också de ca 20.
Jag håller min första andakt på turkiska. Vilken respons!
Många är ivriga att upprepa och återberätta den finländska gästens berättelse.
- och så är de ivriga att hjälpa till med språket, som alla kan höra är knaggligt.
Därefter blir det mycket bön och många sånger. Stämningen är otrolig.
Den här kvällen och den här byn hör till dem som jag sent ska glömma.
Hieno kertomus tuosta kylästä. Työtä on todellakin paljon ja työntekijöitä edelleen vähän. Onnittelut turkinkielisen hartauden pitämisestä! Upeaa!
SvaraRaderaps. Anteeksi vaan, että kirjoittelen suomeksi. Ruotsin kielen tuottamiseen menisi vaan liikaa aikaa. Tosin tarpeellista harjoitteluahan se olisi.
Olkaa siunattuja ja siunaukseksi! .
Verkligt välsignat att ta del i din glädje och förundran! Vaiz ettiğine aferin, Rab'bimize şükür olsun!
SvaraRaderaSjälv väntar jag bara på maj, när jag, om Gud vill, skall tillsammans med två andra besöka byn och gudstjänsten.
Hälsningar från Kajana!
Solveig