Vår bygata

Vi gillar vår bygata. Efter fyra veckor på den nya adressen har vi blivit bekanta med flera av småföretagarna längs gatan. Vi har burit mattor till kemtvätten och fått dem rena tillbaka. Vi har anlitat skräddaren, grönsakshandlaren, pappershandeln och minimarketen. Jag har handlat lättsaltat smör i ekomjölkbutiken, och en dag ska jag prova deras vattebuffeljogurt. Jag har handlat bröd hos bagaren och frågat efter brödens namn. Numera ser han road ut när jag kommer "hon som frågar vad bröden heter". En dag köpte hem jag en köttbullsportion från det pyttelilla matstället i hörnet, och undrade om dom har olika rätter för olika veckodagar. "Nej", sa mannan och såg ledsen ut. "Bara köttbullar. Alltid bara köttbullar". Men:"Dom är hemlagade, vi gör dom själva här!" Goda vad dom.

Torsten har köpt blommor av tanten vid moskén samt besökt barberaren. Han har också köpt både skruvar och muttrar och diverse elektriska delar. Vi har vardera besökt bygatans hamam (turkiskt bad) - ett utmärkt sådant! Jag har fört två kuddar till möbelrestaureringen. Där blev jag bjuden på te och satt länge och pratade med hantverkaren och några granngubbar. "Kom på nytt, ta din man med också!"

Det här lilla samhället välkomnar oss.

En liten turkisk berättelse

Vår lärobok i turkiska innehåller också lärorika små berättelser. Vad sägs om den här?

En örn hade byggt sitt bo högt uppe på en klipphylla och i boet fanns fyra ägg. En vacker dag blev det blev en liten jordbävning. Boet ramlade ner och äggen rullade ner för berget. Ett av äggen klarade resan och hamnade nere i dalen invid en bondgård. På bondgården fanns det ett hönshus.
Ett av hönsen upptäckte örnägget och tog hand om det i tron att det var ett hönsägg. Hönan lade ägget bland de andra äggen som hon höll på att ruva.

Så föddes en vacker dag små kycklingar men också en örnunge. Örnungen växte upp bland hönsen och trodde att han var höna, och det utgick också hönsen ifrån. Han var lite lite annorlunda, förstås. Men toleranta som de var räknade hönsen honom som en av dem, utan större problem.

En annan vacker dag såg örnen andra örnar flygande kring berget ovanför bondgården. Han suckade och sa, ack om man ändå kunde lära sig att flyga som de där örnarna. Men hönsen sa, att han inte i onödan skulle drömma om sånt som inte kan bli sanning. Du är ju en höna och en höna kommer du att förbli. Och vi höns flyger ju inte.

Då bestämde den unga örnen att aldrig försöka bli något annat än vad han trodde sig vara, dvs. höna. För vad tjänar det till att anstränga sig och försöka uppnå något sådant som man inte kan uppnå?

Så levde örnen sina dagar i hönsgården som en bland hönsen fram till den då han också dog i övertygelsen om att också han var en höna som aldrig skulle kunna flyga.

Ja, lönar det sig att försöka sig på sådant som andra säger att man inte kan uppnå? Är det värt att eftersträva sådant som låter omöjligt? Är det kanske tryggast att inte drömma så mycket?
Svara själv på dessa frågor. För det är du som har svaren.

På kurs i Elrim-institutet

I går var jag med om en av Elrim-institutets kortkurser. Det är rätt utmanande att vara åhörare, även om det teologiska temat var bekant. Av det turkiska föreläsningsspråket förstod jag nu mera än tidigare, men långtifrån tillräckligt mycket. Föreläsaren hjälpte åhörarna med att ge de centrala begreppen på grekiska (ja, det är längesen jag läste det). Vissa exempel tog han från sin vardag i Tyskland på tyska. Men han är finländare, så tankemönstret var dock finskt. Själv följde jag med i min svenska bibelöversättning. Förvånande nog blir man ändå inte alldeles råddig, utan blir hjälpt med insikter ur olika språk.

Elrim-institutet i Istanbul ordnar utbildning och religionsdialog mellan kristna och muslimer samt upprätthåller ett rätt så bra bibliotek. Dessutom sköter institutet bokutgivning och erbjuder möjligheter till forskarplatser.

Gästtofflor

I det här landet lämnar man ytterskorna i trappuppgången, och så får man ett par gästtofflor när man stiger in i lägenheten. Också arbetskarlar gör så!

Den här dagen har vi haft fem  gubbar här. Tre gubbar försökte under sammanlagt fyra timmar få varmvattnet att fungera i vårt badrum. Ibland ville de rådgöra med oss, men vi tyckte att de hellre skulle ringa hyresvärden. Det är trots allt han som betalar - varmvatten i badrummet är liksom standard när man hyr en bostad.

De ringde, han kom. Vi satt länge i vårt vardagsrum och drack te och småpratade med 84-åringen. Han hör lite dåligt, men han talar långsamt och tydligt så turkiskan är lätt att förstå. Och så har han ju sina 10 ord engelska! Den gamle soldaten var uppenbart nöjd över att vi inte täckt in väggmålningen av Atatürk.

Vi har faktiskt bett om att få bli bekanta med folk i anledning av vår nya bostad. Gud kan använda också brist på varmvatten som ett redskap för bönesvar.

Den femte gubben var här en kort stund, han bytte ut pumpen i vår tvättmaskin.

Nu har vi då varmvatten! Vi räknar också med att tvättmaskinen fungerar. Men vi måste skaffa fler gästtofflor. Det är genant att alla gästtofflor är upptagna när hyresvärden stiger in genom dörren!

Glöm inte att betala era skatter!

Så står det på skylten nere vid Uskudars centrum. Understa raden berättar att kassan på skattebyrån är öppen också under veckoslut i november. Och i emblemet till höger sänder Üsküdars borgmästare vänliga hälsningar till oss alla.

Finns det månne mer effektiva sätt att samla in skatter än genom att sätta upp lappar i centrum och genom att hålla kassan öppen på veckoslut?

Folk berättar för oss att företagare betalar skatt ytterst selektivt. Om jag vill ha kvitto på något så höjs priset med 18 %, för då måste företagaren betala skatt. Och alla vet att ingen företagare betalar skatt på allt han säljer, de flesta lär betala skatt på ungefär hälften...

Ibland är jag nöjd över automatiken i Finland. Inte skulle jag då ha lust att gå och köa till skattebyrån en lördag förmiddag för att få betala mina skatter.

Trevliga besök

Ibland får vi besök, och det är trevligt.

Av en vän på Island fick vi höra om ett pensionerat amerikanskt par som gärna skulle träffa några "lokala" under sitt besök i Istanbul. Vi är kanske inte fullt så lokala som de hade önskat, men vi talar åtminstone mer engelska än de flesta lokaka. Vi fick en givande samtalsstund över en kopp kaffe med det här sympatiska, bildade paret på lördag. På söndag dök de upp i vår kyrka!

På söndag fick vi också tre gäster från Ingå. De blev de första gästerna i vårt nya hem! Tillsammans med Ingåborna kom vi oss upp i Galatatornet igår,  första gången någonsin för vår del.

Gäster ger vidgade vyer, på olika sätt. Vyn från Galatatornet är hisnande.