tisdag 18 juli 2017

Revolutionsförsökets årsdag

Något av det mest omvälvande vi varit med om var händelserna den femtonde juli 2016. Då hotades staten av en revolution. Men den tilltänkta statskuppen avvärjdes. Sedan dess har samhället förändrats i grunden då regeringen tagit ett synnerligen hårt grepp om makten.


Natten mellan den 15 och 16 juli firades den första årsdagen av det avvärjda statskuppsförsöket. Det blev en större uppslutning i landet än till något som någonsin hänt tidigare. Enbart i Istanbul beräknas 5 miljoner människor ha slutit upp till nattens stora folkfest. Över hela landet samlades man till massiva manifestationer, vilket visades på samtliga TV:ns nyhetskanaler. På dagen innan manifestationen kunde man se bl a hur stora fartyg var draperades med banderoller om att aldrig glömma det som året innan höll på att hända.


Vid stadens informationskontor delade man ut bl a flaggor och t-skjortor åt dem som ville ta emot. Man ville att alla skulle vara med. Stadens myndigheter hade storslaget informerat om händelsen och uppenbarligen satsade stora resurser på den.


Också privata försäljare var i farten. Det liknade karnevalsyran på första maj. Försäljarna sålde olika prylar på gator och torg till dem som ville delta i firandet av det som kallas demokratins seger. Det är svårt att tro att någon enda människa inte skulle veta varför man infört en ny nationell högtid.


De som dog under kuppnatten har av staten utnämnts till martyrer i likhet med krigshjältarna. Dem uppmanar staten att hedra på olika sätt. Den stora första bron över Bosporen namngavs redan i fjol efter martyrerna den femtonde juli. Dessa människor som trotsade kuppmakarna anses ha räddat det turkiska samhället från ett eventuellt militärstyre.

lördag 24 juni 2017

Riva hus i Istanbul



Från vår balkong såg vi förr ett tomt hus, som verkade vänta på att bli rivet. 
Huset var tomt och hade inga fönsterrutor. Knappast hade någon bott där på länge.
En vacker vårdag kom det två gubbar och började ta bort det gröna taket. 
De jobbade för hand i två dagar.


Det taklösa huset lämnades att vänta på att något mer skulle hända.



En morgon kom grävskopan och pulveriserade huset på en och samma dag. Mycket buller.




Nu ser det ut så här från vår balkong. 
Det ska bli intressant att se om något mer hänt när vi kommer tillbaka från vårt sommarlov i Finland.

ps. på grund av tekniska bekymmer har bloggen tagit en paus. ds.

måndag 1 maj 2017

Religiösa minoriteter i det ottomanska riket


För några dagar sen hölls en intressant föreläsning på ELRIM-institutet i Istanbul. Föreläsaren, som är historiestuderande vid ett universitet i staden, berättade ingående om de religiösa minoriteterna inom det ottomanska väldet. Officiell minoritetsstatus hade armenierna, den ortodoxa kyrkans medlemmar samt judarna. Katolikerna hade inte denna status.

Riket som föll samman i samband med första världskriget, var till en börjar rätt tolerant mot andra religioner än den statsbärande religionen islam. Men i takt med interna spänningar och krig genom vilka olika etniska grupper lösgjorde sig från imperiet, blev tonen hårdare från regeringshåll. Allt mer började man ifrågasätta de olika minoriteternas lojalitet gentemot statsmakten - ibland på goda grunder, ibland närda av en ogrundad misstänksamhet. Yttre länders stöd för vissa grupper uppfattades som inblandning i landets interna angelägenheter.

Dagens Turkiet har ett förflutet av de tidvis mycket bittra konflikter mellan religiösa minoriteter och majoritetsbefolkningens relgion. Den religiösa kartan idag påverkas alltjämt av både försiktighet och misstänksamhet på grund av det som skett i forntiden.

söndag 26 mars 2017

Söta små hus

 

Prinsöarna i Marmarasjön utanför Istanbul är kända som trevliga utfärdsholmar dit både turkar och turister gärna söker sig, särskilt sommartid. Det finns ett stort antal söta små trävillor som härstammar från tiden då invånarna på öarna var grekiska kristna, judar och andra minoriteter. 



Mina tankar gick till Hangö då jag såg de små husen med snickarglädje och pastellfärger. Huset på bilden ovan är till salu. Jag undrar vad det skulle kosta att köpa en tvårummare i två våningar? 



Ett mycket litet hus väckte min särskilda uppmärksamhet och förvåning. Fasadväggen mot gatan var prydd med prydlig graffiti - små tänkespråk och meningar från tomtvarvet upp till takbjälken. Vad sägs om att ha "goda vänner är närmare än släktingar" eller Descartes "jag tänker, alltså finns jag till" inristat på sin husvägg?



Det här huset är dessvärre i bedrövligt skick - ett ruckel som det kan vara försent att försöka rädda. Hade det varit bättre månntro att satsa på en reparation hellre än att plita ner ordspråk? Nå, sannolikt är det frågan om vemodiga besökare som målat texterna, inte husets ägare. Men var finns väl de?

söndag 19 mars 2017

Glada skolelever




Ett gäng glada skolelever i högstadieåldern hade fått i uppgift att intervjua folk med utländskt utseende - kanske en hemuppgift till engelskalektionen. De tyckte vi såg ut som passliga offer så de ställde sina frågor, på mycket trevande engelska.
Jag valde att svara utan att låta dem förstå att det nog också hade gått bra på turkiska.

Våra svar på de mycket enkla frågorna skrev sekreterarflickan ner i sitt häfte.

De frågade oss vad vi tycker om deras land. Det tycker vi mycket om, sa vi. De ville också lära oss att säga att vi tycker om Turkiet - på turkiska. Det var också lätt. 

Sedan berättade vi ändå att vi bott i landet sedan tre år tillbaka. Det störde inte alls, de var bara glada över det också. De var också glada över att ha fått prata med riktiga utlänningar. Och de ställde gärna upp på ett foto. 

söndag 26 februari 2017

Hundliv i Istanbul


Istanbul vimlar av herrelösa hundar. De finns överallt. I parkerna, på trottoarerna, på torgen och vid vägarna. Det är ingen som äger dem och har dem som sina egna husdjur på det sätt som vi är vana vid i Norden.

Men hundarna är ändå omskötta. Myndigheterna lär se till att alla gathundar blir vaccinerade, så att de inte ska bli smittospridare. Ibland har jag också undrat om de injicerats med något lugnande preparat, så slöa och fogliga som de är. Sällan ser man att någon av dem skulle skälla eller morra åt någon. Det är tydligt att de blivit väl behandlade för de viftar gärna på svansen när de ser dig, ibland vandrar någon av dem bredvid dig en liten bit. Folk ser också till att de får mat och vatten. Skålar med mat av olika slag finns framsatta för gathundarna.



På gatan där vi bor finns det en gammal trött hund som är halt på ena bakbenet. Det ser bedrövligt ut när den haltar sig framåt. I Norden skulle nog myndigheterna ta bort den. Men inte här. I stället har någon vänlig själ ordnat en sovplats åt den - madrass och t o m täcke för de kalla vinternätterna. Den hunden förevigade jag med kameran häromdagen. Visst är det rart, men så annorlunda mot vad jag är van då det gäller herrelösa invalidiserade gathundar. 

torsdag 2 februari 2017

Böneveckan


Den ekumeniska böneveckan firas världen över på initiativ av Kyrkornas världsråd. I Istanbul verkar veckan firas främst av de s.k. gamla kyrkorna. Jag hade chans att delta i två av tillfällena som ordnades här i Istanbul.

Måndag kväll besökte jag Tyska Evangeliska kyrkan, där det mesta av programmet försiggick på tyska. På lördagen ordnades det sista tillfället ordnades i St Esprit katolska katedral, som ligger i anslutning till Vatikanstatens konsulat. Texterna lästes i tur och ordning av anglikanska kyrkan (på turkiska), grekisk ortodoxa kyrkan (på grekiska), en s.k. frikyrka  samt en syriansk kyrka, av allt att döma på syrianska. Den armeniska kyrkan var också representerad (på armeniska). Predikan hölls av den katolska biskopen på turkiska.

Rökelsekaren och de liturgiska kläderna är imponerande. Tyvärr är språken främmande för den som inte är född in i respektive kyrkas kultur. Tur att alla texter fanns i häftet som delades ut, så att man visste vad man sade "amen" till!

I KV förslag för det här årets bönevecka talas det om att visa på de murar som skiljer oss från Gud och från varandra. På muren i St Esprit nämns bl.a.

Som avslutning på kvällen tog det bilder med alla närvarande präster.