Senaste söndag deltog jag i två turkiska gudstjänster i Bulgarien. I Peshtera finns en liten kyrkobyggnad (bilden ovan) i turk-kvarteren. Dit kommer många trogna gudstjänstbesökare. På lördag eftermiddag kommer barnen från kvarteren till "lördagsskolan". Under gudstjänsttid ordnas också söndagsskola, och då kommer samma barn på nytt, vare sig deras föräldrar går i kyrkan eller inte. De är många, fler ryms knappt in i det lilla söndagsskolutrymmet!
Under hösten har församlingen delat ut barnbiblar till alla hem där de togs emot. Ett barn berättar att det nu finns tre böcker i hennes hem, tidigare fanns det bara två. Även om föräldrarna har en annan religion läser de berättelserna för sina barn. Samtidigt hoppas man i församlingen att barnbiblarna ska inspirera barnen att själva börja läsa. Turkiska är hemspråket men skolgången är på bulgariska, med kyrilliska bokstäver. Därför behövs olika slag av stöd för läskunnighet på turkiska.
Den andra gudstjänsten hölls i Krushevo, en liten by med en lerig gata, i det enda rummet i byns minsta hus. Rummet var proppfullt. Tre sängar stod längs väggarna och 6-8 stolar fyllde utrymmet mellan dem. Jag kröp upp på en säng tillsammans med 3-4 andra, bl a 13-åriga Ayse. Hon berättade att hon bor där, att det är hennes farmor som i tre års tid upplåtit sitt hem för kristna möten. Ayse går i skola på bulgariska men hon kan också läsa turkiska, för hon läser bibeln tillsammans med farmor. Hennes föräldrar är i Tyskland men tyska kan hon inte. Senaste höst blev hon döpt. Församlingsplantan som samlas hos Ayses farmor har nu 15 döpta medlemmar.
Tänk att få möta människor som är så här ivriga att läsa Bibeln och lära känna Jesus. Samtidigt behövs det också stöd och hjälp av mer jordnära slag. Må de som verkar här få Guds vishet.
