onsdag 16 december 2015

Lucia och vackra julsånger


En gång om året firas det en finsk afton i vår församling i Istanbul. 
Denna gång hade barnen ett för lokala förhållanden speciellt program: Lucia!


Vi fick också sjunga många bekanta julsånger på finska. 
Torsten predikade och höll dockteater, och efteråt fick  vi glögg och pepparkakor. 


I år får vi ändå fira julen i Finland, så det lär bli mera glögg och pepparkakor.




torsdag 3 december 2015

I nationens hjärta - Atatürks mausoleum


Senaste vecka hade jag möjlighet att besöka huvudstaden Ankara. Den viktigaste sevärdheten är utan tvekan Mustafa Kemals, dvs. landfadern Atatürks mausoleum och museum.
Det är frågan om imponerande stora byggnader runt ett många hektar stort torg.


Atatürk har på ett oförglömligt sätt skrivit in sig i turkarna hjärta. Det var han som kämpade för ett större och självständigt Turkiet efter första världskriget. Det var han som moderniserade landet på ett otal sätt och som skapade ett sekulärt land i rätt så västerländsk stil.


Generalens minne hedras av en hedersvakt, består av soldater från armen, flottan och marinen. Vaktombytena på torgen och vid portarna följer ett välinövat mönster.


Atatürks kista finns i den största byggnaden, mausoleet. Byggnaden har en sakral stämning med höga pelare och fönster, med texer ur Atatürks tal. Framför sarkofagen lägger statsmän ner sina kransar.


Mausoleet är en plats dit alla turkar förväntas komma för att lära sig om landets historia.
 En skola på utfärd ställde glatt upp för fotografering också på en finländsk turists begäran.

lördag 28 november 2015

Novembertankar

Tiden går fort när man har mycket för sig. I början av november  besökte jag Antalya tillsammans med några väninnor. Härligt, där var det ännu sommar. Väninnorna simmade i Havet! Jag simmade i den kallaste simbassäng jag någonsin simmat i. Tanken att Paulus också tog i land i Attalias/Antalyas hamn är så fascinerande.


Några veckor senare besökte jag södra Bulgarien tillsammans med en väninna som är på väg att flytta dit. Stället vi besökte var tyst, lugnt, dimmigt. Skönt med landsbygd som omväxling till Istanbul! Livsrytmen i Bulgarien är nog oändligt mycket sävligare än här, rent ut sagt trög. Inte alltid bra... Bulgariskan förstod vi ingenting av, men då och då träffade vi butiksbiträden som talade turkiska, hurra. Och så hade vi ju våra turkiska vänner där.


Jag har också hunnit träffa många här i hemtrakterna. En kväll bjöd en lokal vän oss på te på ett litet kafe. I församlingen har vi den här hösten haft undervisning om de s.k. småprofeterna i Gamla Testamentet. Det turkiska ordet för profet är detsamma som ordet för blåklint. Nu bjöds vi på blåklintste, dvs. "profette". Överraskande smakligt!


Idag är det lillajul och ute regnar det.
Vilket är jultecknet som utlandsfinländaren väntar allra mest på? Jo, julradion på nätet! Den öppnar i natt.

fredag 20 november 2015

Halki teologiska seminarium

En av Prinsöarna utanför Istanbul heter Heybeliyada eller Halki. På den öns högsta topp finns sedan byzantinsk tid ett ortodoxt kloster. När verksamheten har inletts vet man inte med säkerhet. 


Biblioteket grundades av patriarken Metrophanes III, som verkade i klostret 1565-72 och 1579-80. Biblioteket fick då bland annat 300 rara gamla manuskript att förvalta. 


Det teologiska seminariet inledde sin verksamhet 1644 och har fostrat präster och teologer främst för Konstantinopels ortodoxa kyrka. Seminariet ägs av det ekumeniska patriarkatet.


Klostret och seminariet återupprättades efter ett antal år på nytt år 1844. Men en jordbävning 1894 skadade byggnaderna så svårt att seminariet höll stängt i två år. 


Halki teologiska seminarium fick verka ända fram till 1971, då det stängdes av de turkiska myndigheterna. Trots många ihärdiga försök och internationell påtryckning, har staten inte tillåtit att seminariet återupptar sin verksamhet. I dag är byggnaderna en plats för olika kyrkliga konferenser.

tisdag 10 november 2015

Atatürk 10 november

Idag den 10 november kommer man ihåg Turkiets landsfader Mustafa Kemal Atatürk. Han lär har dött kl. 9.05, och då stannar en stor del av folket i landet upp. En slags tyst minut. Tyst är den inte, eftersom chaufförerna ligger på tuten hela tiden.
Sopgubben nere i parken la sopborsten på skyffeln och ställde sig i givakt bredvid. På kontoret tvärs över gatan var en man på väg ut på balkongen för att röka, men stannade och lät tobaken vänta medan tutandet pågick.
Inte alla stannade upp för att hedra landsfadern, men vi hörde väl till dem som gjorde det, dvs. vi stod på balkongen och tittade.
Ataturk är nog värd att kallas landsfader.
Ändå känns rubriken i dagens tidning lite överdriven: "I evighet på hans (Atatürks) väg."

lördag 7 november 2015

En modern moské

Det byggs ständigt nya moskéer i Istanbul.
Den senaste i raden är Marmara Ûniversite Ilahiyat Fakültesi Camii, som är knuten till den muslimska teologiska fakulteten vid Marmara universitet. Fakultetens förra moské skadades i en jordbävning och jämnades med marken år 2012. Vid byggandet av den nya moskén strävade man till att göra en modern byggnad.


Moskén är gjord i vit marmor och glas och omges av ett litet torg med springbrunn och blomsterrabatter. Taket är en imponerande arkitektarbete i glas.


Inne i moskén finns det mjuka mattor, en sedvanlig "bönevägg" mot Mecka och en predikstol. Kapaciteten lär uppgå till ca 5.000 personer.


President Tayyip Erdogan hedrade den 23 oktober 2015 invigningen av den nya moskén med sin närvaro. Den vackra byggnaden finns strax intill Capitol, ett  enormt köpcentrum..

Gudomlig utsikt - Assos


Gudomlig utsikt - det kan man nog säga om platsen där staden Assos finns belägen. Och då menar jag inte enbart den makalösa utsikten ut mot Edremitviken och Egeiska havet från det höga berget vid havet. Jag menar guden Athenas utsiktsplats. På bergets krön byggde grekerna på 600-talet före Kristus ett tempel åt henne. Vid templet brann det alltid en eld som fungerade som en ledfyr för sjöfarare.


Athena var krigets och vishetens gudinna i den grekiska mytologin. Också hantverket och skeppsbyggnadskonsten sägs hon ha beskyddat. Athena avbildas ofta med rustning och sköld, samt med en uggla. Huduvdsäte för kulten kring Athena är givetvis Greklands huvudstad Aten. På många andra orter reste man också tempel till hennes ära.


Assos byggdes av inbyggare från ön Lesbos, som finns på synavstånd från bergets krön. Här är sundet mellan det turkiska fastlandet och den grekiska ön Lesvos endast 14 km brett. Vid utgrävningar som gjordes i slutet på 1800-talet hittade man förutom templet också en amfiteater, ett gymnasion och en agora.
Assos mest kända invånare var filosofen Aristoteles. Han bodde här några år på 300-talet f. Kr. och startade en akademi i staden.


Under kristen tid byggdes på platsen en kyrka, Corneliuskyrkan under kung Skamandros tid. Enligt Apostlagärningarna (Apg. 20:13-14) besökte Paulus Assos under sina resor.

Under den osmanska tiden byggdes en fästning på platsen. Moskéen från 1400-talet uppfördes på sultanen Murat Hüdavendigars order.


Assos hade en nästan helt och hållet grekisk befolkning ända fram till 1923. Då genomfördes en omfattande tvångsförflyttning av greker från Turkiet till Grekland och av turkar från Grekland till Turkiet. Den forna staden Assos heter i dag Behramkale.





söndag 1 november 2015

Mässa på armeniska

Två gånger har jag kunnat vara med om en mässa i en armenisk-ortodox församlings regi. Det är en upplevelse att känna doften av rökelse och se den dubbla raden av förhängen som användes mässans olika skeden.


Märkligast är det ändå att höra ett främmande språk, gammal armeniska, användas i mässans hymner och liturgiska växelsånger.  Det är ett språk som numera är utdött, säger prästen åt mig efter gudstjänsten. Det finns ingen längre som använder språket. Den nyare armeniskan är i praktiken ett nytt, modernare språk. Man har ändå hållit kvar det traditionella liturgiska språket. Predikan hölls på turkiska, vilket kändes befriande för mig. 


Den armeniska kristenheten hör till världens allra äldsta. Kristendomen kom till Armenien redan under det första århundradet, enligt traditionen genom apostlarna Judas Taddeus och Bartolomeus. Armenien blev det första landet i världen är göra kristendomen till statsreligion, vilket skedde genom kung Tidrat år 287.


Jag har räknat det som självklart att man kan förstå språket i mässan. Men så är det ofta inte. Armenierna är bara ett av många exempel. I synagogorna på Jesu tid hölls gudstjänsten på skrifternas gamla hebreiska språk, medan det enkla folket hölls sig till arameiskan. Katolska kyrkans latin och ortodoxa kyrkans kyrkoslavonska var inte heller förståeliga för många. Att man i  moskéernas  bönestunder använder arabiska, som många muslimer inte förstår, är därför ingenting unikt. Att Luther krävde att mässan ska finnas tillgänglig på tyska, sitt folks språk, var därför en nyhet.  Jag inser att förståelsen inte alls har haft samma självklara ställning som man kunde tro. I stället har man betonat upplevelsen, att få vara med om mysteriet. Gudsmötet kan aldrig till fullo förstås eller förklaras. 


fredag 30 oktober 2015

Çanakkale


Vid dessa vackra stränder på halvön Gallipoli vid Dardanellerna landsteg den brittisk-fransk-indisk-australiensisk-nyzeeländska armén våren 1915.

Turkarna kunde med stöd av tyskar, österrikare och bulgarer och under ledning av Mustafa Kemal avvärja landstigningen från bergen och därmed se till att inloppet till Marmarasjön, Bosporen och Istanbul förblev i turkiska händer.


Att det blev en synnerligen blodigt slag vittnar de många gravgårdarna på området om.


Slaget var det enda stora slaget som turkarna (osmanerna) segrade. I övrigt föll det stora riket samman i mindre områden som vinnarna ockuperade.


Mustafa Kemal, känd som landsfadern Atatürk, lade senare grunden för det moderna Turkiet.


 En besökare i Çanakkale kan inte undgå att lägga märke till monumenten till denna segers minne.

Troja




Länge trodde man att Troja var en stad som bara existerat i dikternas och mytologins värld.


Det var hit som Paris, prinsen av Troja, kidnappade den sköna Helena, Spartas kung Menelaos hustru i Grekland.  Därför åkte grekerna med sin flotta till staden vid Mindre Asiens västra kust, för att straffa trojanerna för deras majestätsbrott.

 

Om detta krig skriver Homeros i sitt majestätiska verk Iliaden. 

Efter nio år långa fåfänga strider kunde grekerna slutligen inta staden med list, med den häst kämpen Odysseus låtit bygga, och som trojanerna intet ont anande släpar in i staden. Men den innehöll grekiska krigare, som på nattens småtimmar kunde öppna portarna.


 Den brittiska arkeologen Frank Calvert hittade år 1865 den stad som senare, enligt många men inte alla forskare, är staden Troja. Den tyske arkeologen Heinrich Shliemann gjorde senare vid utgrävningar vid Dardanellerna i det nuvarande Turkiet och gjorde Trojas ruiner kända.


Staden Troja är i dag väl värt ett besök. Ruinerna vittnar om en stor och betydande befäst stad.
På platsen har man kunnat blottlägga inte mindre än nio städer byggda ovanpå varandra, under olika tidsepoker.


tisdag 13 oktober 2015

Lördagspromenad

Lördag är ledig dag, då tar vi det lugnt. Vaknar utan väckarklocka, äter långsam frukost, kollar på alla sidospår i Facebook.
Framåt eftermiddagen går vi ofta ut på en långpromenad. Senaste lördag åkte vi buss för att komma till Kücük Camlica park. Det är rätt glest mellan parkerna här och nu vill vi se något vackert.


Visst var det vackert, blommor ännu i början av oktober. En bit in i parken fanns en restaurang med utsikt över Marmarasjön, där åt vi god lunch.




På väg ut ur parken hann vi fota en sköldpadda som kutade fram - vi har tidigare mött sådana på landet men tänk att de också finns här i storstaden!


Sedan fick vi då promenera 7 km genom staden för att komma hem.

onsdag 7 oktober 2015

Goda grannar

Vi har en god grannsämja med det äldre paret på första våningen. De tar hand om vår post när vi är bortresta, de ger goda råd när vi har praktiska problem i lägenheten. Mannen har tagit med Torsten på morgonsim i Bosporen, och numera sätter han varje morgon dagens tidning i postlådan. För att vi ska lära oss bättre turkiska!
De kollar också vem som kommer på besök till oss, typ "Ni har haft mycket gäster på sista tiden". Farväl anonymitet, välkommen grannsämja! Vi har flera gånger suttit på te hos varandra, och ibland hämtar de upp mat till oss. Idag fick vi varma små fiskar som kallas Hamsi - lite större än mujkor men lika goda! Frun hade också gjort en färsk, god tomatsallad. Det hör till landets sed att faten inte får returneras tomma. Så småningom får jag lov att laga någonting som jag kan föra ner till dem!


söndag 4 oktober 2015

Uppe på Uludağ



 För en vecka sedan, då vi hade lite ledigt, besökte vi staden Bursa (tidigare Prusa). Staden ligger ca tre timmar söder om Istanbul invid berget Uludağ.


Uludağs högsta topp Kartaltepe (örntoppen) mäter 2543 m över havet. Man kommer i dag bekvämt med linbana nästan upp till toppen.


På 800-1100-talet, under den bysantiska eran byggde man kloster på berget. Därför har berget också kallats munkarnas berg. Under senare tid har man brutit malm i berget, bl a wolfram.


Uludağ är i dag nationalpark och en omtyckt vintersportort, där det är möjligt att skida vintertid. Andra årstider är skogsområdet på berget utmärkt för vandringar - eller körning med terrängcyklar, motorcyklar eller fyrhjulingar.


Uludağ är med sin friska barrskog, orörda natur med vattenbäckar en symbol för friskhet och renhet. Antagligen har man därför namngett ett källvattenmärke efter detta berg.

lördag 26 september 2015

En trevlig kväll på svenska och engelska

Sveriges generalkonsulat finns i ena ändan av gågatan Istiklal. Inget annat konsulat har en så framträdande plats i den här stan. Hittills har vi enbart tittat in genom gallren på de gröna gräsmattorna och de vackra byggnaderna, men i veckan kom vi oss in på området.

Vi deltog i en forskarföreläsning om grönområden i Istanbul. Den svenska forskaren kunde med stöd av satellitkartor bevisa det som varje taxichaufför vet, nämligen att de gröna områdena i staden försvinner i snabb takt. Stadsplaneringen fungerar dåligt. Forskaren kunde ännu inte uttala sig om varför det är så, men han lär komma tillbaka om ett år och då hoppas vi få höra mer om orsakerna.

Föreläsningen avrundades med förfriskningar och trevlig samvaro på svenska och engelska. Hit kommer vi tillbaka!

Foto: Torsten Sandell

torsdag 17 september 2015

På polisstationen


Härom dagen hade jag anledning att besöka polisstationen i vårt grannkvarter. Där fick jag se en ny sida av landets kultur. I väntrummet satt jag mig bland en brokig skara människor.

En äldre tant vandrade runt, grät och skrek ideligen trots sin mans försök att lugna ner henne. Fem poliser kom i tur och ordning och sa att hon måste sätta sig och vara tyst. Den femte hotade att bura in henne om hon inte kunde vara tyst. Visserligen hade hon utsatts för stöld, det fick vi alla nog minsann höra. Men det blir ju inte bättre av att inte lugna ner sig då hennes ärende ska undersökas.

En yngre man satt med händerna fästa i handklovar bakom ryggen och väntade på att bli förhörd. Men det var tydligen ingenting konstigt med att också han satt där med oss alla andra i samma väntrum.

De andra var inbegripna i samtal av olika slag. Snart visste nog alla om allas bekymmer. Och de hade också en del goda råd om vad som borde göras.

Med alla dessa mänskor som åhörare fick jag också redogöra för mitt ärende för en poliskonstapel. Åhörarna deltog i samtalet, då de märkte att polisen inte riktigt förstod allt vad utlänningen ville ha sagt. Nu vet då alla i väntrummet också vad jag hade på hjärtat.

Det här med att i enrum få berätta något, är tydligen inte så viktigt i detta land.

tisdag 15 september 2015

Kokoreç



Kokoreç är en traditionell maträtt som serveras i Turkiet och Grekland. Den görs på inälvor som tarmar, lungor, njurar och hjärta från får och getter. Inälvorna skärs i tunna skivor och grillas över glöd och blandas med olika kryddor.

Runt om i Turkiet säljs portioner av denna maträtt till bröd eller ris från små "korvkiosker" som denna. Kız kulesi kokoreç betyder Jungfrutornets kokoreç. Turister brukar ibland varnas för att beställa kokoreç, men turkarna äter det mycket och gärna. En hörsägen gör gällande att om turkarna vill vara med i EU, så måste de sluta med kokoreç. Då undrar man nog vad som väger tyngre.


Min lunch i dag blev en portion kokoreç med ris från kiosken i vårt hemkvarter.