fredag 26 december 2014

Juldagen

Vår turkiska guddotter som döptes i juni lät förstå att hon vill se "hur kristna firar jul". Vi bjöd in henne på juldagen, och så hade vi också någon att fira jul med!

Hur firar kristna jul? Vad är viktigt egentligen? Det goda samtalet, både om vardagen och om Guds rike. Bordsbönen, att tillsammans välsigna maten, vare sig man får skinka  eller indisk lammgryta (gissa vilkendera). Lite extra pynt, för att betona att det är fest, och levande ljus förstås. Julmusiken är viktig för mig men för henne var nästan alla melodier obekanta.

Paketen var inte många men vi hade valt rätt bok att ge till vår litteraturstuderande vän: Augustinus´ "Confessions". Världens första självbiografi, skriven av en kyrkofader i slutet av 300-talet.
Och jag fick ett fint paket av Torsten. Hans språkskolekompis från Libyen hade skrivit våra namn med arabisk kalligrafi, "hat" eller "khat". Så vackert, så speciellt! Den tavlan ska vi hänga på väggen.




Julbön på armeniska


På julaftonen fick vi vara med om julbönen i den armenisk-katolska kyrkan tillsammans med armeniska bekanta. Det är spännande att inse att det finns verkligt gamla, alltjämt verksamma kyrkosamfund i Istanbul. Mässan hölls på armeniska och turkiska och var otroligt festlig.
Senare samma kväll hann vi till vår egen lutherska församlings julbön, som också den var väldigt fin.

måndag 22 december 2014

På hembesök

Dagarna före jul brukar diakonissorna i Finland besöka äldre församlingsmedlemmar med en liten julhälsning. Men hur kan diakonissan Tua få den rätta julstämningen här? I Istanbuls lutherska kyrka finns inga äldre, åtminstone ingen som är bunden till hemmet.

Ovanpå vår kyrka bor en äldre dam. Hon är armenisk-katolik så hon är inte direkt aktiv i vår församling, men hon finns ju där. Vi pratar ibland med varandra, jag trivs med henne för hon talar långsamt och tydligt och tar hänsyn till att jag inte förstår. Idag tog jag mod till mig och gick och hälsade på, med tanken att det var ett julbesök. Där satt vi sedan och drack te och diskuterade hennes barn och barnbarn, samt julfastan i olika kyrkor. Hon hade en väninna på besök också, och de var rörande eniga om att "det var bättre förr". När jag gav mig av lärde de mig vad jag skulle säga: "allahaısmarladık" - jag lämnar er i Guds beskydd. 
Det julbesöket gjorde mig glad. 

lördag 20 december 2014

Offentligt julfirande



Borgmästaren i Maltepe, (en stadsdel i södra Istanbul, det forna Bryas) Ali Kılıç överraskade i år många genom att inbjuda till en julfest i Maltepe.


Det är första gången som en av stadens ledare uppmärksammar den kristna högtiden offentligt, sade flera av dem som var med.


Till programmet på stadsdelens torg hörde tal av borgmästaren och lokala kristna ledare, kyrkokörssång, en mexikansk dansuppvisning, informationstavlor om julen samt julklappar. 
Det var intressant att få vara med.



torsdag 18 december 2014

Urblomman


Senaste lördag bjöd vi hem några turkiska vänner från församlingen.

Vi var ju lite nervösa för hur samtalen skulle löpa med de här enspråkiga vännerna. Inga problem, vänskap kan finnas bortom ord. I tur och ordning stod jag med någon av gästerna framför den stora väggkartan över landet. Jag fick höra var just han eller hon var född, var mamman bodde, var pappan bodde, varför man flyttat till Istanbul.

En av dem hade med sig en julstjärna, så här lagom inför julen. En annan blev ivrig och berättade att den röda blomman är viktig för turkar. Den sägs vara Kemal Atatürks favoritblomma och kallas följaktligen Ataçiçek:Ata-blomma.  Eller översatt: Ur-blomma.

Mot slutet av bjudningen gled diskussionen ändå in på teologiska frågor och då föll jag helt av kärran. Jag klarar inte av att diskutera skärselden på turkiska. Jag vet väl knappt vad jag skulle säga på svenska.


lördag 13 december 2014

Från bönernas värld

Ingen i detta land kan undgå att lägga märke till att bönerna hör till vardagen här. Fem gånger per dygn kallar minareterna till bön. Före soluppgången hålls bönen Sabah, som betyder morgon. Den andra bönen kallas Ögle och hålls mitt på dagen, vilket också själva ordet betyder. På eftermiddagen hålls bönend Ikindi och på kvällen Aksam, som betyder kväll. Den sista bönen heter Yatsı och hålls efter att solen gått ner.




Endel människor förvånar sig över de många bönerna och kanske ännu mera över att de är obligatoriska. Men varifrån kommer denna bönerytm och reglerna om de fem bönerna? Från Muhammed, som fått dem av Gud, är standardsvaret. Men har de kanske ha fått intryck från de kristna klosterreglerna, som är betydligt äldre än Islam?

I klostren bad munkar och nunnor upp till åtta böner dagligen. Den första kallas Matutin, och betyder tidig morgon. Då sjöngs morgonsången Te Deum. Den andra bönen, Laudes, är hyllningen till Gud i formen av Sakarias lovsång, vid solens uppgång, ca kl 6. Därefter följde Prim vid den första timmen (kl 7), Ters vid den tredje timmen (kl 9) , Sext vid den sjätte ( kl 12), och Non vid den nionde timmen, (kl 15). Dagen avslutades sedan med Vesper ca kl 18, som innehåller Marias lovsång, och Completorium vid solnedgången (Symeons lovsång). Katolsk tradition i dag räknar inte längre med Prim. Därför är bönestunderna numera sju.

I Luthersk tradition har vi bevarat enbart två dagliga böner, morgonbönen (Laudes) och aftonbönen (Completorium). Att i skolor be morgonbön och att lära sina barn att be aftonbön, har alltså långa traditioner, som går tillbaka till tiden då kyrkan var mycket ung.

Men egentligen är traditionen ännu äldre. Våra kyrkors tideböner härstammar i sin tur från judendomen. Där räknar man med tre dagliga böner, morgonbönen (Shacharit), eftermiddagsbönen (Mincha) och kvällsbönen (Maariv).

söndag 7 december 2014

När ska ni fira jul?

Det frågar våra finska vänner här. Tja, vad betyder det att fira jul, vad är viktigt egentligen?

Språkskolan pågår ända till julannandag så julen är vardagstid här. På kvällen den 24 blir det julbön i församlingen. Ska bli roligt att få fira med vår nya församling! Sedan kokar vi kanske risgrynsgröt som vi häller vi druvsirap på. Plommonsoppa i all ära med druvsirap är mycket godare! Vanlig sirap finns inte att få men jag köpte en burk pepparkakor  från IKEA. Glögg fick vi av en vän som också handlat där. Och så fick jag tag på en elektrisk ljusstake och en julduk med svenskt allmogemotiv. Hurra för IKEA. 


Torsten åkte långt bort till den enda kristna bokhandeln i stan och skaffade en julkrubba i paff. Den ska vi bygga ihop på julafton. Kanske tillsammans med någon  turkisk vän på besök? Julstämning blir det också av julradion.fi - tack till Jenny S. som lämnade efter sig sina små externa högtalare!

I ett skåp hittade vi Ulla-tonttu -04 och Jenny-tonttu -04 samt en anonym kollega. Vi känner dem inte från tidigare men de ska nog få komma fram. Däremot tror jag inte det blir så många paket. Det är inte viktigt längre i vår ålder.


På balkongen har jag en 60 cm hög tall i stor kruka. Med lite röda bollar i kan den bli ett fint julträd för några dagar - sedan får den flytta ut på balkongen igen.

Här får vi glädja oss över julens under: att Gud föddes som ett barn här på jorden. Efter julen kommer vi till Finland och då får vi dessutom glädja oss över att träffa våra egna närmaste.



måndag 1 december 2014

Marmaray

Där vår bygata börjar – eller slutar, hur man nu ser det – finns Marmaray. Den är en av Istanbuls nya metrolinjer. När den öppnades för drygt ett år sedan hade den bara tre stationer, nu finns det redan fem. Tre av stationerna är underjordiska, de övriga 37 (!) blir på marknivå.


Marmaray tar oss på 4 minuter från Ûsküdar i Asien till europeiska sidan. Bosporen, sundet mellan Europa och Asien är 55 meter djupt. Marmaray går under sundet på 60 meters djup i två enspåriga tunnlar. Enspåriga för större säkerhet. Tunnlarna är byggda i 11 sektioner som enligt reklamprogrammet i TV rutorna verkar tillslutas ifall av en jordbävning. Det låter spännande också för en oteknisk person som jag. 

Med Marmaray kommer vi snabbt och behändigt till turistkvarteren vid Sirkeci. Även om rulltrappan upp ur underjorden tar 10 minuter!