Är det normalt att känna sig halvhjärtad inför en lång resa? En del av hjärtat blev nämligen i tiden kvar i Hangö, en del i Grankulla, en del i Helsingfors och nu blir en del kvar i Ingå. Det är väl kantänka inte så mycket kvar av hjärtat då? Så illa är det ändå inte. På platsen där delarna av hjärtat fanns, finns nämligen nu vänner och bekanta, som under åren blivit fler och fler. Dem bär jag i stället med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar