Vi åker rätt sällan taxi i Istanbul, även om det inte alls är dyrt. Men ibland måste man. Det är ett litet äventyr varje gång.
Taxichauffören har i allmänhet ingen aning om var adressen du uppger finns. Var är det, frågar han. Undantaget flygfältet eller något annat mycket bekant ställe. Jaså, åt det hållet, säger han då man berättar stadsdelens namn. Hur kan väl någon veta exakt var en särskild gata finns i en stad med inemot 20 miljoner invånare...
Har du navigator i din telefon? Det är chaufförens nästa fråga till kunden! Det lönar sig att ta fram sin egen telefon och hjälpa till. Så kör chauffören med din telefon i handen. Inte sin egen, utan din. Det är ju kunden som vill komma rätt.
Ofta är de gula taxibilarna mycket medkörda. Över 400 000 i mätaren är ingen ovanlighet. I dag åkte vi med en riktigt ny bil. Efter den vanliga diskussionen om var adressen kan tänkas finnas pekade jag på hans bilradio. Du tycks ju ha navigator i den där, sa jag. Jo, sa han, men jag har aldrig använt den, och jag vet inte hur man gör. Du får nog prova om du kan programmera den, sa chauffören till mig. Nåja, det var ju vi som skulle till den nya okända plats dit skatteverket flyttat. Så jag försökte, och lyckades! Nu kunde han köra med hjälp av sin egen bils navigator, men frågade mig ändå ett par gånger om det är nu han ska svänga till höger osv.
Bilens rutor var immiga och det var svårt att se ut p.g.a. regnet. Jag frågade om man kunde sätta på fläktarna. Varsågod, var svaret. Så jag satte på fläktarna, justerade värmen och riktade luftblåsarna. Efter en stund var det rena rutor och lagom värme i bilen. Bra att kunden kan fixa också sådant ibland.
Då vi närmade oss målet gjorde chauffören som de flesta chaufförer gör. Han stannade vid vägen, vevade upp sin sidoruta och ropade till en förbipasserande. Vet du var skatteverket är? I dag behövdes det ovanligt många förbipasserandes råd men vi hittade fram till slut. Att åka taxi är ett samarbete.
Har du navigator i din telefon? Det är chaufförens nästa fråga till kunden! Det lönar sig att ta fram sin egen telefon och hjälpa till. Så kör chauffören med din telefon i handen. Inte sin egen, utan din. Det är ju kunden som vill komma rätt.
Ofta är de gula taxibilarna mycket medkörda. Över 400 000 i mätaren är ingen ovanlighet. I dag åkte vi med en riktigt ny bil. Efter den vanliga diskussionen om var adressen kan tänkas finnas pekade jag på hans bilradio. Du tycks ju ha navigator i den där, sa jag. Jo, sa han, men jag har aldrig använt den, och jag vet inte hur man gör. Du får nog prova om du kan programmera den, sa chauffören till mig. Nåja, det var ju vi som skulle till den nya okända plats dit skatteverket flyttat. Så jag försökte, och lyckades! Nu kunde han köra med hjälp av sin egen bils navigator, men frågade mig ändå ett par gånger om det är nu han ska svänga till höger osv.
Bilens rutor var immiga och det var svårt att se ut p.g.a. regnet. Jag frågade om man kunde sätta på fläktarna. Varsågod, var svaret. Så jag satte på fläktarna, justerade värmen och riktade luftblåsarna. Efter en stund var det rena rutor och lagom värme i bilen. Bra att kunden kan fixa också sådant ibland.
Då vi närmade oss målet gjorde chauffören som de flesta chaufförer gör. Han stannade vid vägen, vevade upp sin sidoruta och ropade till en förbipasserande. Vet du var skatteverket är? I dag behövdes det ovanligt många förbipasserandes råd men vi hittade fram till slut. Att åka taxi är ett samarbete.
Vad roligt beskrivet! :)
SvaraRadera