Det är så spännande med alla fina människor man träffar.
Igår lördag åkte Torsten tidigt till flygfältet för att hämta en iransk universitetslektor och hans familj. En shiamuslimsk doktor i teologi, som kom för att tillbringa en vecka i Istanbul. Lektorn talade engelska, men hur var det månne med hans fru? De kom på frukost till oss och hon talade visst engelska! T o m bättre än sin man. Vi diskuterade vilka sevärdheter de skulle besöka, och hon berättade att det just nu pågår en klädfestival i Istanbul. Det hade jag ingen aning om - kanske en klädfestival för muslimskt kvinnomode? Hon var en elegant ung muslimkvinna, och paret hade ett uppenbart gott förhållande sinsemellan.
Den 8-åriga sonen var ivrig över alla lösa hundar och kattor vi såg. Hundar lär vara totalt förbjudna i den heliga stad de bor i. Kattor finns där, persiska sådana. Men de bor alla inomhus. Så småningom drog våra gäster iväg till stället de skulle bo på, och vi såg fram emot en lång vilsam lördag eftermiddag med turkiska läxor, någon tupplur och kanske en promenad.
Men.
Framåt kvällen ringde en ung dam som besökt vår församling några gånger. Hon och jag har haft en del kontakt, och nu behövde hon hjälp. Hon hade blivit i strid med sin mamma och undrade om hon kunde sova hos oss en natt. Så hon kom, och vi satt en lång kväll och diskuterade både politik och matrecept med henne på turkiska. Hon har synnerligen god artikulation, men o vad jag blir trött av att tala turkiska sent på kvällen!
Idag var vi i kyrkan. Den iranska lektorsfamiljen var med om gudstjänsten men fortsatte strax på egna vägar. Den unga damen var med, hon stannade och hjälpte till vid kyrkkaffet innan hon åkte till väninnan hon nu bor hos.
Vi fick gå ut och äta med ett finlandssvenskt par i vår ålder - vilken vila att använda bara ett enda språk under några timmar...
Jag är så glad att få bo här, vilken förmån att få träffa alla spännande människor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar