Fastetid

Jo tack, vi både äter och sover som vanligt, ibland bättre och ibland sämre.

Palestiniern, irakiern och jordanskan i min språkskolegrupp började fasta igår torsdag, dessutom fastar vår turkiska lärarinna. Koreanen och jag fastar inte, men ramadan ger oss anledning att fråga och fundera tillsammans.

Här i Istanbul får man börja Iftar-måltiden tio före nio på kvällen. Sedan kanske man sover några timmar, eller så inte (irakierns familj gör det inte). Halv tretiden på natten väcks man för att äta dagens andra måltid. Efter 3.23 på natten får man inte äta längre, då förrättar man sin bön och så sover man lite igen. Man liksom svänger på natt och dag? Det stora problemet blir då inte bristen på mat och vatten utan bristen på sömn, åtminstone för den som jobbar eller går i språkskola. Någon vet berätta att man i Saudi-arabien har ledigt hela Ramadan-tiden. "Då skulle det ju vara lätt" säger irakiern. Jag berättar om hur jag som kristen brukar fasta. Men när koreanen säger att man i hans husförsamling i Korea fastar 40 dagar på bara vatten blir vi alla tysta... "40 dagar, bara vatten" säger palestiniern förundrad.

I hur stor utsträckning fastar då turkar under ramadan? Det lär variera. En vän från församlingen gissar att 10% i Taksimområdet fastar.  Där bor dom moderna människorna, samt de fattiga och utsatta. De bryr sig inte om religion. I våra kvarter i Ûsküdar finns många som hör till Atatürks parti och de fastar inte heller - kanske häften fastar här. Men på båda sidor om Bosporen finns också områden där inemot 90% fastar.

Jag har stor respekt för mina muselmanska vänner som tar sin tro på allvar. Samtidigt är jag nöjd över att vi åker till Finland snart. Folk som sover för lite blir inte snälla, och hur sura ska de inte vara efter fyra veckor av fasta?