Den största lilla gubben kunde redan gå några steg. Försiktigt och ganska vingligt tog han sig fram i solskenet bakom våra gardiner. Den nästminsta låg på soffan och viftade och skrattade så vi alla fick skratta med honom. Den allra minsta tänkte sova men vaknade av någon anledning, sen hängde han i sin mammas famn och såg melankolisk ut. Och han som var 14 månader kom och tittade och log och försökte liksom muntra upp den lilla slöfocken.
En riktigt ledig solskensdag! Fint besök fick jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar