Landet med service

Ibland vill jag inte alls flytta tillbaka till Finland. Där tar ju ingen hand om mig! 

Istanbuls busstation är stor som ett flygfält. Den är fullsmockad med människor och bussar och olika reklamskyltar men inga skyltar med någon nyttig information. Man behöver en GUIDE. Vi skulle till Edirne och försökte fråga oss fram, men de tre första gubbarna pekade bara vidare. Den fjärde gubben gav oss ett konspiratoriskt smil och lät förstå att han hade precis vad vi behövde. Han förde oss till en biljettlucka och väntade medan vi köpte biljetter. Sedan grabbade han tag i vår kappsäck och orienterade iväg tvärs genom byggnaden, förbi 80 bussar och hundratusen människor till andra sidan fältet. Där lyfte han in vår kappsäck i rätt buss.
Sedan ville han ha 4€ för servicen. -!!  Men det var det värt.

Igår besökte vi ett privat sjukhus, vi hade ett antibiotika behov. Och igen: underbara service mitt i allt kaos. Sjukhuset bjöd på en engelsktalande ung man som tog hand om oss. Han gick lite från lucka till lucka och försökte fråga var vi kunde få tag på en läkare, och vi vankade snällt efter och var bara nöjda över att inte behöva tänka själva. Det verkade inte vara så enkelt. I ett skede parkerade han oss på en brits på akutmottagningen. Men han kom strax tillbaka, och så förde han oss till en lucka där  vi fick fylla i våra uppgifter (och där vi sedan blev kallade in till en läkare). Där tog han artigt i hand, tog farväl och lämnade över oss till ( de turkisktalande) killarna vid den disken. Vi var trötta och sjuka och i främmande land, men inte en gång behövde vi fundera om vi var på rätt ställe, eller om vi hade blivit bortglömda. 

Effektiviteten är kanske lite lägre än i Finland. Lönerna är säkert lägre. Men medmänskligheten är högre.