söndag 26 februari 2017

Hundliv i Istanbul


Istanbul vimlar av herrelösa hundar. De finns överallt. I parkerna, på trottoarerna, på torgen och vid vägarna. Det är ingen som äger dem och har dem som sina egna husdjur på det sätt som vi är vana vid i Norden.

Men hundarna är ändå omskötta. Myndigheterna lär se till att alla gathundar blir vaccinerade, så att de inte ska bli smittospridare. Ibland har jag också undrat om de injicerats med något lugnande preparat, så slöa och fogliga som de är. Sällan ser man att någon av dem skulle skälla eller morra åt någon. Det är tydligt att de blivit väl behandlade för de viftar gärna på svansen när de ser dig, ibland vandrar någon av dem bredvid dig en liten bit. Folk ser också till att de får mat och vatten. Skålar med mat av olika slag finns framsatta för gathundarna.



På gatan där vi bor finns det en gammal trött hund som är halt på ena bakbenet. Det ser bedrövligt ut när den haltar sig framåt. I Norden skulle nog myndigheterna ta bort den. Men inte här. I stället har någon vänlig själ ordnat en sovplats åt den - madrass och t o m täcke för de kalla vinternätterna. Den hunden förevigade jag med kameran häromdagen. Visst är det rart, men så annorlunda mot vad jag är van då det gäller herrelösa invalidiserade gathundar. 

torsdag 2 februari 2017

Böneveckan


Den ekumeniska böneveckan firas världen över på initiativ av Kyrkornas världsråd. I Istanbul verkar veckan firas främst av de s.k. gamla kyrkorna. Jag hade chans att delta i två av tillfällena som ordnades här i Istanbul.

Måndag kväll besökte jag Tyska Evangeliska kyrkan, där det mesta av programmet försiggick på tyska. På lördagen ordnades det sista tillfället ordnades i St Esprit katolska katedral, som ligger i anslutning till Vatikanstatens konsulat. Texterna lästes i tur och ordning av anglikanska kyrkan (på turkiska), grekisk ortodoxa kyrkan (på grekiska), en s.k. frikyrka  samt en syriansk kyrka, av allt att döma på syrianska. Den armeniska kyrkan var också representerad (på armeniska). Predikan hölls av den katolska biskopen på turkiska.

Rökelsekaren och de liturgiska kläderna är imponerande. Tyvärr är språken främmande för den som inte är född in i respektive kyrkas kultur. Tur att alla texter fanns i häftet som delades ut, så att man visste vad man sade "amen" till!

I KV förslag för det här årets bönevecka talas det om att visa på de murar som skiljer oss från Gud och från varandra. På muren i St Esprit nämns bl.a.

Som avslutning på kvällen tog det bilder med alla närvarande präster.