fredag 31 oktober 2014

Nya bostaden

Nu har vi flyttat!

Nu sitter vi här och tittat ut över ett grått och regnigt Bosporen, och räknar vattenbussar, oljetankers, små fiskebåtar och enstaka lyxkryssare. Tidigt i morse kom ett hiskeligt stort hangarfartyg som ledsagades av minst fyra lotsbåtar.

Men visst har vi en del kvar att fixa i vår nya lägenhet. Nätet fungerar mycket varierande, vi behöver få en bättre uppkoppling. Internetkopplingen är helt avgörande både för arbete och fritid. Gasspisen är inte kopplad ännu. Men ugnen går med el och fungerar.  Vi kan själva reglera värmen i lägenheten via en apparat som går med jordgas. Vi får pröva oss fram ett slag tills vi hittar lagom temperatur.

Fotot liknar inte dagens regntunga utsikt. Bosporen är fascinerande i alla väder!



fredag 24 oktober 2014

Tacksamhet

Vi ska flytta om fyra dagar, på tisdag.

Hittills Gud visat sin omsorg om oss på så oändligt många sätt i samband med den är flytten.

Jag tycker om listor. Här kommer en  tacksamhetslista:

- vi har tidigare skrivit om vår bostadsförmedlarvän, vi kan kalla honom Fabian.
- vår usta har vi också skrivit om tidigare. Vi är alltjämt nöjda och tacksamma!
- Torsten träffade en dag en granne, som berättade att  hans fru jobbar som städerska. Då renoveringen var färdig kontaktade vi dem och de kom. Fast det var nog hon som gjorde jobbet. Sex timmar var hon där och tvättade fönster, skåp, hyllor och golv. Golven har hon säkert tvättat flera gånger. Hon gjorde ett gott jobb och vi är glada över kontakten med grannarna!
- Vi har fått tag på en flyttfirma. Då vi förhandlat färdigt om priset skulle de hämta lådor åt oss. Igår ringde jag och frågade efter lådorna och de sa att de kommer på kvällen efter 8. Vid halv niotiden började min tro svikta - jag hade säkert förstått fel, eller så är de bara inte pålitliga. Överlag är det en tröskel att ringa om något. Jag kan förklara vad jag vill, men när svaret kommer tappar jag bort mig. TALA LÅNGSAMT tycks vara omöjligt för enspråkiga turkar. Så jag hade säkert förstått fel igen.
Men om vi inte kan lita på den här flyttfirman så har vi problem. Var ska vi hitta en annan, en pålitlig, så här snabbt? Halv tio på kvällen ringde det på dörren. Då kom flyttlådorna! Alldeles som överenskommet.Vilken lättnad att igen våga tro att jag kan lita på den här flyttfirman!

- Jag är tacksam för att Gud hjälpt oss med att få allt praktiskt att gå framåt. Jag är också tacksam över att vi mött så många människor som visat sig pålitliga. Det tycks inte vara en självklarhet - våra turkiska vänner varnar oss ständigt för att lita på andra turkar. Sic!

- MEN Det är slutet av månaden och vi har båda prov i språkskolan här mitt i flytten. Gud har ordnat så att vi har några extra lediga dagar i alla fall! Tisdag 28 och onsdag  29 är lediga dagar från språkskolan p g a "Självständighetsdagen". Helgen inleds egentligen först på tisdag kväll, så flyttfirman har inte ledigt på tisdag. Perfekt!

Finns det då någonting som inte är perfekt? Nåja, vi hade valt blå färg till vårt nya badrum. Men det blev lila! Badrummet blir nog en liten utmaning vad gäller inredningen...


tisdag 14 oktober 2014

En Usta i vår bostad

Vi har en Usta i lägenheten dit vi ska flytta. En Usta är en företagare, en "urakoitsija", i vårt fall en renoveringsgubbe. I Finland är vi ofta misstänksamma mot renoveringsgubbar och deras tidtabeller. I det här landet är förtroendet för Ustorna ännu sämre.

Vår Usta verkar vara ett undantag, han började en dag tidigare än han lovat. Vi ser att renoveringen av köket o badrummet går framåt med rask fart. Ustan förklarar med lugn och ärlig blick att bättre än så hör kan det inte bli, eftersom hela byggnaden är så gammal. Ustan har en medhjälpare också, en religiös man med helskägg, som håller sina bönestunder på en cementsäck i vardagsrummet.



Vi är tacksamma till vår bostadsförmedlarvän, som också förmedlade Ustan till oss.
Det ska bli så roligt att flytta till nya stället! Varje gång vi går längs vår nya "byagata" blir vi mer ivriga.

Fast visst har vi en del att göra innan vi är där.


måndag 6 oktober 2014

Festens tredje dag

Idag räknas som Kurban Bayrams tredje dag. Redan igår såg biltvätteriet ut som sig själv igen, där var ingen slaktning och så rent som det bara kan bli i ett biltvätteri. Idag hade man också schaktat bort ett tjockt lager jord från tomten där djuren hållits de senaste veckorna - inga spår av dynga kvar.

Nu är folk bara lediga. Idag har vi strövat i turistkvarteren kring Hagia Sofia med några finländska vänner, njutit av att det ännu är lite varmt, och på nytt förundrat oss över hur mycket folk här finns. Ännu imorgon har vi ledigt. Jag är glad att vi inte behöver vara med om returtrafiken imorgon kväll.


lördag 4 oktober 2014

Offerlammets dag

I 1 Mos. 22 berättas om Abraham. Gud bad honom ta sin son Isak och gå med honom till Moria berg. Där skulle han offra Isak till Gud - för att visa att Gud är det allra dyrbaraste för honom. Abraham var villig att offra sin son, men då hejdade Gud honom. Abraham ska inte offra sin son, istället offrar han en bock som lämpligt fastnat i ett buskage i närheten.

Senare byggde man en stad på Moria berg. Den kom att heta Jerusalem. Flera tusen år senare offrar Gud sin egen son på Moria berg. Gud offrar sin son för att visa att vi människor är det allra dyrbaraste för honom. Bockars eller tjurars blod vill Gud inte ha. Istället tar han emot sin egen sons offer, för människornas skull. Vilken stark berättelse.

I den muslimska världen talas det om att Abraham närapå offrade sin son Ismael. Men sedan har historien ingen fortsättning. Därför offrar man alltjämt en bock eller en tjur en viss dag. Som en minneshögtid. Kanske också för att behaga Gud.

Idag var den dagen. Kurban Bayram, den stora slaktningsdagen. Här i Istanbul skedde slaktningen på vissa angivna platser, t.ex. ett ställe som normalt fungerar som biltvätteri. Många gubbar stod omkring och tittade på, kanske var och en med sin ko i kön. Som helhet var det ändå en ganska tyst tillställning. Vi tittade på avstånd, men idag har vi inga bilder till bloggen. Det finns saker man inte vill fotografera.

fredag 3 oktober 2014

Kurban bayram

Ikväll inleds en helg som varar fyra och en halv dag. Det är Kurban bayram, som muslimerna firar till minne av att Abraham närapå offrade sin son Ismael till Gud. Vi kristna har ju en annan version av den här berättelsen.
Ute på stan känns det lite som dagen före julafton. Utfartslederna är stockade, och det finns en positiv nervositet i luften. I snabbköpet är utbudet av choklad dubbelt så stort som vanligt.

Om vi skaffar en julgran så skaffar man här istället ett offerdjur. På en obebyggd tomt en bit från oss dök djuren upp för någon vecka sedan. Massor av djur i trånga kättar. Lukten märktes först, den fick oss att titta noggrannare vad som fanns under de gula presenningarna. Idag var den stora försäljningsdagen. Imorgon...försäljarna visar med fingret hur halspulsådern skärs av.


Ingen hade något emot att vi utlänningar fotade djuren. Pojken som vaktade tjuren ville också fota oss. Månne han vaktade den medan hans far gick efter pick-upen, som de skulle frakta hem den på? Stående på flaket... En annan familj band ihop benen på sitt får och slängde det levande i bakluckan på sin Honda. Hmm. Familj och familj, det här med att köpa ett offerdjur verkar nog mest vara en grej för papporna och pojkarna.

Vi kan inte säga  i hur stor grad det här är en religiös handling i och vilken mån det är kultur. För honom som vässade knivar där bredvid var det säkert goda affärer.



Julgranar är ändå betydligt mer lätthanterliga.