Gubben vid tågbanan berättar för mig att det ena tåget kommer vid tretiden och det andra vid femtiden. Just nu kan man alltså lugnt promenera här.
Vi tänkte besöka det prisbelönta hälsomuseet därborta bredvid moskén. Men oj, vattnet i floden Tunca står högt och bron är visst översvämmad. Hur gör vi nu?
Inget problem, vi fick lift med en vänlig bilist. Vi blir inte längre överraskade över vänligheten, vi har vant oss vid det som är självklart i det här landet: man tar hand om den som behöver hjälp med småsaker.
Museéet var nog värt ett besök. Det hade inretts i ett sjukhus som inlett sin verksamhet i slutet av 1400-talet. Här kunde läkare vidareutbilda sig, och man satsade också på medicinsk forskning.Textskyltar fanns både på turkiska och engelska, och vaxdockorna illustrerade på ett trevligt sätt vad som berättades.
Och hur vi tog oss tillbaka över bron? Det råkade vara lite glest med trafiken just då. Men min gubbe tog exempel av den lokala gubbe som gick före oss och tog av sig skor och strumpor. Jag ville inte, så jag fick åka påsarygga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar