måndag 28 mars 2016

Aleviterna

Aleviterna är en gren inom en urgammal religion, dvs. Yazdanismen. Innan jag kom till Turkiet hade jag inte hört talas om denna religion. Ändå är inemot 20 miljoner turkar aleviter. Vad är det frågan om?

Förenklat kan man säga att yazdanismen  är en blandreligion med inslag av zoroastrism, judendom, kristendom och islam. Det finns också inslag av gnosticism och kemalism i deras tro. Det är främst kurderna som håller sig till denna religion. Yazidierna som blev kända för världen då kriget nådde norra Irak är en gren av yazdanismen. I Turkiet är aleviterna den förhärskande grenen av yazdanismen.



Aleviterna möts inte moskéerna, för de betraktas inte som muslimer. I stället samlas de på torsdagkvällar i s.k. Cemevi. Män och kvinnor ber tillsammans, lyssnar på förkunnelse och sjunger folkliga sånger bl a till stränginstument samt utför rituella danser. Jag besökte en cemevi tillsammans med en kristen vän, som tidigare varit alevit. Aleviterna ser sig själva som en förtryckt minoritet bland den muslimska majoritetsbefolkningen.


Jesus och Muhammed hålls i ära bland aleviterna. Men Koranen är viktigare för dem än Bibeln.
De har också egna heliga skrifter. Den centrala gestalterna är profeten Ali och shahen Ismail. Ali omges på bilden av elva andra profeter, varav den sista är utan ansikte. Det är han som ska komma vid tidens slut. Det är påfallande likt Jesus och hans lärjungar och talet om Jesu återkomst.

lördag 19 mars 2016

Händer det så händer det


Huset bredvid vår språkskola renoveras. Från fönstret på femte våningen kan man se hur det går till i huset bredvid. Några män har klättrat ut genom fönstren på femte våningen.


Byggnadsarbetarna balanserar på ett livsfarligt sätt på de järnbalkar som omger huset som renoveras.
Skyddsnät? Nej! Livlinor? Nej! Någon annan skyddsutrustning? Nej, ingenting alls! Händer det en olycka så händer det. Faller någon av männen så leder det till en säker död.


Men hur i all världen är detta möjligt, undrar du säkert. Det undrar jag också.
Dels handlar det om den ödestro som är förhärskande i detta land. Om en olycka ska hända, så händer den oberoende av all eventuell skyddsutrustning. Om den inte ska hända, så händer den inte, även om du inte har någon skyddsutrustning alls. Det är ju ödet som bestämmer. Allt är i Allahs händer.
Dels handlar det om en arbetskultur som inte har europeisk standard.


I mitt upprörda sinne undrar jag om inte detta också är en sak som gör att Turkiet ännu har en rätt lång väg till medlemskap i Europeiska unionen. Jag hoppas att männen klarade sig igenom sin arbetsdag och fick se sina familjer till kvällen.

söndag 13 mars 2016

Islamska banker

I muslimska länder finns det en annat slag av bankväsende än i västvärlden. Det beror på att Koranen lär förbjuda tagande och givande av ränta. En kund i banken får inte ränta på insatta besparingar och han betalar heller ingen ränta på ett lån i banken. Hur kan det gå ihop? Lever då inte banken på skillnaden mellan inlånings- och utlåningsränta?

Nej, det islamska bankväsendet är annorlunda. Banker har i stället rätt att investera deponerat kapital i t ex aktier och fastigheter. På det sättet skapas vinster i banken som gör att man kan låna ut pengar till nollränta. I västvärlden är just sådan verksamhet förbjuden i lag. En bank i väst har inte rätt att spekulera med sina kunders depositioner och kan inte äga andra fastigheter än sådana banken själv använder. Islamska banker är enligt västerländsk lagstiftning således en sorts investeringsbolag.

Vad en islamsk bank får investera i är reglerat av religiösa skäl. Det är förbjudet att investera i eller låna ut åt något sådant som inte är rent och godtagbart (halal). Därför kan banken t ex inte äga andelar i vapenhandel, bryggerier eller något som har med sexindustrin att göra. Därmed liknar de s.k. etiska fonder som finns i västvärlden. En muslim deponerar gärna sina pengar i en islamsk bank om han eller hon vill att pengarna ska vara förvaltas eller placeras på ett godtagbart sätt.

Vill en muslimsk sparare ta upp ett bostadslån, så betalar han alltså ingen ränta på lånet. Men det hindrar inte banken från att ta olika avgifter för lånearrangemangen. Med andra ord betalar kunden nog i varje fall för sitt lån.

Sånt här diskuterar vi också i språkskolan...

lördag 5 mars 2016

Att ljuga lite grann

Den turkiska kulturen och folkmentaliteten är annorlunda än vår egen. Här är det mera okej att ljuga lite grann, beroende på omständigheterna. Det har vi svårt att förstå. Efter vissa efterforskningar och samtal så börjar vi mer och mer förstå hur mänskor resonerar här.

Enligt Koranen lär det vara tillåtet att ljuga av särskilda orsaker. Om det gäller att försöka hindra något värre ont, så kan man tillåta sig små lögner. Om det alltså så att säga tjänar ett gott syfte. Det finns lite av ett "ändamålet helgar medlen" i tänkesättet.

På direkta frågor som det finns ett tråkigt svar på, väljer många att försköna verkligheten. Har du jobb just nu? Javisst, det har jag nog, blir svaret. Trots att personen inte har ett jobb. Budskapet är: du ska inte oroa dig, det fixar sig nog. På frågan "har du sökt jobb på sistone?" blir svaret lätt "ja, jag har försökt". Trots att sanningen är något helt annat. Budskapet är: jag klarar mig, ser du. Det är pinsamt att säga att man inte har jobb och man inte ens har försökt. Hellre än att förlora ansiktet för stunden, så ger man det svar man tror att frågeställaren vill höra.

Vi har delvis samma logik också i Norden. På frågan "hur mår du?" är det självklara svaret "Jo, tack bra", fast det nödvändigtvis inte är så sant. "Tackar för frågan" eller "det knallar och går" innehåller ju redan ett halvt medgivande att allt inte är helt bra. Ordväxlingen handlar om att se varandra och bry sig om enligt ett inlärt mönster. Den strikta sanningen finns inte nödvändigtvis i förgrunden.

Det förefaller uppenbart att turkiskt språkbruk innehåller den här sortens "oärlighet" i en högre grad än vad vi är vana vid. Det viktiga är att göra frågeställaren nöjd och inte göra honom eller henne orolig. Det är inte så viktigt om det man säger är sant. Vi nordbor går sedan och grubblar på om en person alls går att lita på. Det är i sin tur något turkar inte alls kan förstå.