När vi ska till "centrum" tar vi bussen till Ûsküdar hamn, och därifrån färjan till europeiska sidan. Bussen tar normalt 30 minuter. Man hinner fundera en hel del på den tiden, speciellt som vi alltid får ståplats på morgonen. Ofta får jag ändå sitta så småningom. Jo, för här har damer självklart förtur till sittplatser i bussarna! Jag är inte ännu så gammal att någon stiger upp för min skull. Men om det blir en plats ledig knackar man mig på axeln och erbjuder platsen till mig, eller till någon annan dam som står. Det uppskattar jag!
Bussresan drar ofta ut. På morgnarna blir det ibland 60 minuter. Det är trafikstockningar, och alla fordon rör sig framåt i snigelfart. "Kalabalik" heter det på turkiska. I Helsingfors blir folk väldigt nervösa när tidtabellerna inte håller. Man sitter och tänker på all "effektiv" tid som går förlorad. Här tar folk det mer lugnt. Det går inte att vara effektiv när trafiken står stilla. Gud har min tid i sin hand, och nu står jag här och svajar i takt med gasa/bromsa schemat. I bästa fall kan jag koncentrera mig på att be. Eller så vegeterar jag: kopplar kropp,själ och ande på stand-by och försöker låta bli att bli åksjuk.
Man hinner fundera mycket när man åker buss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar