En örn hade byggt sitt bo högt uppe på en klipphylla och i boet fanns fyra ägg. En vacker dag blev det blev en liten jordbävning. Boet ramlade ner och äggen rullade ner för berget. Ett av äggen klarade resan och hamnade nere i dalen invid en bondgård. På bondgården fanns det ett hönshus.
Ett av hönsen upptäckte örnägget och tog hand om det i tron att det var ett hönsägg. Hönan lade ägget bland de andra äggen som hon höll på att ruva.
Så föddes en vacker dag små kycklingar men också en örnunge. Örnungen växte upp bland hönsen och trodde att han var höna, och det utgick också hönsen ifrån. Han var lite lite annorlunda, förstås. Men toleranta som de var räknade hönsen honom som en av dem, utan större problem.
En annan vacker dag såg örnen andra örnar flygande kring berget ovanför bondgården. Han suckade och sa, ack om man ändå kunde lära sig att flyga som de där örnarna. Men hönsen sa, att han inte i onödan skulle drömma om sånt som inte kan bli sanning. Du är ju en höna och en höna kommer du att förbli. Och vi höns flyger ju inte.
Då bestämde den unga örnen att aldrig försöka bli något annat än vad han trodde sig vara, dvs. höna. För vad tjänar det till att anstränga sig och försöka uppnå något sådant som man inte kan uppnå?
Så levde örnen sina dagar i hönsgården som en bland hönsen fram till den då han också dog i övertygelsen om att också han var en höna som aldrig skulle kunna flyga.
Ja, lönar det sig att försöka sig på sådant som andra säger att man inte kan uppnå? Är det värt att eftersträva sådant som låter omöjligt? Är det kanske tryggast att inte drömma så mycket?
Svara själv på dessa frågor. För det är du som har svaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar