Ute på stan känns det lite som dagen före julafton. Utfartslederna är stockade, och det finns en positiv nervositet i luften. I snabbköpet är utbudet av choklad dubbelt så stort som vanligt.
Om vi skaffar en julgran så skaffar man här istället ett offerdjur. På en obebyggd tomt en bit från oss dök djuren upp för någon vecka sedan. Massor av djur i trånga kättar. Lukten märktes först, den fick oss att titta noggrannare vad som fanns under de gula presenningarna. Idag var den stora försäljningsdagen. Imorgon...försäljarna visar med fingret hur halspulsådern skärs av.
Ingen hade något emot att vi utlänningar fotade djuren. Pojken som vaktade tjuren ville också fota oss. Månne han vaktade den medan hans far gick efter pick-upen, som de skulle frakta hem den på? Stående på flaket... En annan familj band ihop benen på sitt får och slängde det levande i bakluckan på sin Honda. Hmm. Familj och familj, det här med att köpa ett offerdjur verkar nog mest vara en grej för papporna och pojkarna.
Vi kan inte säga i hur stor grad det här är en religiös handling i och vilken mån det är kultur. För honom som vässade knivar där bredvid var det säkert goda affärer.
Julgranar är ändå betydligt mer lätthanterliga.
Ni upplever er fösta Kurban Bayram med icke så angenäma odörer. Jag och min bokamrat fick en gång vara med i ett hem då fåret slaktades. Vi bjöds på turkiskt kaffe, choklad och baklava. Sedan fick jag filma hela processen. Husmor i huset kom med kniven, som var inlindad i en duk. Om jag förstod rätt var det en kniv bara för detta ändamål. Småbarnen stod och tittade på. Fåret släppte inte ett ljud under slaktandet. Jes. 53 kom i mina tankar och jag försökte inleda en dikussion med husmor om hur Gud offrat sin Son oc det var det enda och behövliga offret som duger inför Gud. Hon viftade bort saken med att "jo det där har jag hört i TV"!!!
SvaraRaderaUnder hela proceduren mumlade slaktaren 2Allah akbar, Allah akbar". Jag misstänker att han inte kunde så många andra böneord på arabiska. Verkade att vara en ganska sekulär familj. Bor rätt när Ata 2.
Den familjen upplevde Kurban Bayram mera som en sed där man hjälper grannar och de fattiga med att ge 2/3 av köttet till dem.
Men för många är det säkert en rit att försöka blidka Gud. Man offrar ju också andra gånger: då man vill att någon ska bli frisk, när man önskar sig något speciellt, när någon går in i militärtjänst osv.
Har du och Torsten tänkt äta köttet ifall grannarna kommer med det till er? Om det är man av olika åsikt. När ni beslutat er, berättar jag hur vi gjorde :) Kom ihåg att ge en gengåva när ni för tillbaka fatet! I Turkiet för man aldrig tillbaka ett tomt fat!
Bra att ni får ha liten andningspaus från kursen!
I morgon firar vi Mikaelidagen. Muslimerna tror ju också på änglar!
Hälsningar från Kajana med fint höstväder!