Offerlammets dag

I 1 Mos. 22 berättas om Abraham. Gud bad honom ta sin son Isak och gå med honom till Moria berg. Där skulle han offra Isak till Gud - för att visa att Gud är det allra dyrbaraste för honom. Abraham var villig att offra sin son, men då hejdade Gud honom. Abraham ska inte offra sin son, istället offrar han en bock som lämpligt fastnat i ett buskage i närheten.

Senare byggde man en stad på Moria berg. Den kom att heta Jerusalem. Flera tusen år senare offrar Gud sin egen son på Moria berg. Gud offrar sin son för att visa att vi människor är det allra dyrbaraste för honom. Bockars eller tjurars blod vill Gud inte ha. Istället tar han emot sin egen sons offer, för människornas skull. Vilken stark berättelse.

I den muslimska världen talas det om att Abraham närapå offrade sin son Ismael. Men sedan har historien ingen fortsättning. Därför offrar man alltjämt en bock eller en tjur en viss dag. Som en minneshögtid. Kanske också för att behaga Gud.

Idag var den dagen. Kurban Bayram, den stora slaktningsdagen. Här i Istanbul skedde slaktningen på vissa angivna platser, t.ex. ett ställe som normalt fungerar som biltvätteri. Många gubbar stod omkring och tittade på, kanske var och en med sin ko i kön. Som helhet var det ändå en ganska tyst tillställning. Vi tittade på avstånd, men idag har vi inga bilder till bloggen. Det finns saker man inte vill fotografera.