Tua och jag besökte ön Marmara fredag och lördag senaste vecka. Det är en två och halv timmes väg med båt från Istanbul. Ön är vacker och sömnig och har en lång och fascinerande historia. Den lär ha varit bebodd ända sedan tredje årtusendet före Kristus. Den har under tidens gång innehafts av otaliga folk såsom hetiterna, frygierna, lydierna, fenicierna, mederna, perserna, grekerna, romarna, osmanerna och turkarna. Trojanska kriget under antiken och många senare krig har dragit över också denna ö.
Då man idag besöker ön, så ser man tydligast spåren av det grekiska inflytandet. Det är lite som att komma till någon av de många grekiska öarna, men ändå inte. Ön beboddes enbart av greker ända fram till 1923, då Osmanska riket gått i graven i första världskriget och då Turkiet blev självständigt. En gigantisk omflyttning av människor ägde rum efter det. De allra flesta grekerna i landet måste flytta till Grekland och turkar i Grekland måste på motsvarande sätt flytta till Turkiet. Marmara blev då uppenbarligen en helt folktom ö för ett slag.
Den här gamla byggnaden vid hamnen har uppenbarligen varit en kyrka för den grekiska befolkningen. I något skede efter 1923 har den ombyggts till en moské. De nyaste tilläggen är minareten (som kanske var klocktorn tidigare) och fottvagningsplatsen till höger. I en moské tar man av sig skorna och tvättar fötterna innan man går in i bönerummet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar