Dagens plus och minus:
Jag var med om kvinnornas bibelstudium på turkiska på förmiddagen. Vi var bara tre stycken men jag förstod det mesta av vad som sades. +++
Jag fick hjälpa en pakistansk dam som tappat bort sin man på gågatan Istiklal. Hon hade sin telefon på hotellet, inga pengar och inget busskort. Och hon var rädd, rädd för alla turkiska män. Jag försökte texta hennes man men vi kom inte på rätt landskod. Jag erbjöd mig följa henne till hotellet men hon ville söka efter sin man. Och då vi vandrat och väntat i människovimlet ca 15-20 minuter så mötte hon sin man! ++
Den engelskatalande vän som jag egentligen hade träff med på Istiklal dök aldrig upp. - -
I språkskolan på kvällen gick vi igenom en massa ny grammatik. Det är väl använd tid, jag är en grammatikfreak. +
Fast gnällspikarna i gruppen som ifrågasätter behovet av grammatik tycker jag inte om. Det är domsamma som inte gör sina hemuppgifter utan vill att vi ska göra dem på timmarna. Vuxna människor, som betalt för kursen! - - -
När jag skulle stiga av bussen skadade jag mitt ben. -
Men nu är jag hemma med min tekopp och plåster på benet. Och imorgon kommer Torsten tillbaka. +
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar