Vi har mött vänner som är sjuka.
Vi har lärt känna människor som är invalidiserade och arbetslösa.
Några av våra vänner är bostadslösa.
En familj vi känner har förlorat sitt hem i en eldsvåda.
Några av dem som har arbete har en väldigt dåligt lön.
En del bekanta bor i synnerligen enkla hem.
Men dessa människor räknar med Guds hjälp mer än mången.
Dessa vänner vet att Gud är deras hopp och framtid.
Ibland får man själv skämmas då man tänker på sina egna bekymmer.
Ibland kommer jag att tänka på fågeln i Runebergs dikt
Ditt förråd är så ringa, din boning är så trång.
Dock ser du mot din hydda och sjunger varje gång.
Du samlar inga skördar och inga kan du så,
du vet ej morgondagen, och är så nöjd ändå.
Hur ges det icke mången som gods och håvor fått,
som land och riken äger och bor i gyllne slott.
Men hälsar dock med suckar och tårbejuten blick
den sol, vars uppgångstimma, nu nyss din lovsång fick.
Jag tror att vi har mycket att lära oss, både av våra nya vänner och av fåglarna.
Foto: Ritva Salmi, Helsingfors
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar