Vid svarta havets kust, ca 5 timmars körväg österut från Istanbul finns den lilla staden Zonguldak med sina ca 100 000 invånare.
Zonguldak är en vackert belägen hamnstad. Hamnen är stadens ansikte och inkörsport, invid den har bebyggelsen vuxit upp.
Men om hamnen är ansiktet så är kolgruvan stadens hjärta. Det var koldriften som på 1800-talet gjorde att staden överhuvudtaget kom till.
Det svarta guldet i bergens innandöme var begärligt och skapade arbetsplatser och välstånd. En nationell skalds dikt om gruvarbetet pryder väggen på stadens busstation.
Det är gruvarbetaren som är stadens hjälte. Gruvarbetarna har stretat och slitit inne i bergets mörker, damm och buller i generationer i ett farligt och tidvis illa betalt kroppsarbete. Otaliga är de som dött en för tidig död på grund av damm i lungorna och arbetsolyckor.
Gruvarbetarna står modell för flera monument längs stadens huvudgata. Också det lokala fotbollslaget har namn efter gruvdriften. På ortens universitet har geologin en framträdande roll.
Men i dag har gruvdriften upphört och hamnen används allt mera sparsamt. Befolkningen åldras och minskar i antal. Turisterna hittar inte heller hit. Människor jag mött är lite uppgivna då det gäller framtiden. Den vackra staden mellan bergen har ett vemodigt leende.
