I lördag besökte Tua och jag Tokapı-palatset i Istanbul på nytt. Det var roligt att känna igen de fina portarna, trädgårdarna, de otroligt vackert smyckade husen - och känna atmosfären av forna sultaner och deras hov.
Sultanens utsikt från altanen mot Bosporen var helt okej.
I ett av husen finns en utställning, där föremålen absolut inte får fotograferas. En lång kö av andäktiga besökare beskådar föremålen i glasmontrarna. Det är verkligen inte vilka föremål som helst man menar sig ha kunnat samlas i dessa rum. Nej, det är så att man tappar andan då man läser på skyltarna.
I den första montern finns kung Davids svärd! Fast han kallas faktiskt profeten David enligt skylten och Koranen.
I den andra finns Moses stav, med vilken han fick Röda havet att dela sig och med vilken knackade fram vatten ur klippor då israeliterna tågade genom öknen!
I en annan monter finns patriarken Abrahams kokkärl!
Där bredvid finns Johannes döparens huvudbonad - en turban!
I en specialmonter finns ändå dyrgripen bland dyrgripar - fotspåren av profeten Muhammed då han steg upp till himlen! Var månne strålningen från himlen så stark att fotspåren brändes in i stenplattan?
I följande monter finns små dyrbara skrin som innehåller tofsar av Muhammeds skägg.
I andra små skrin har man förvarat profetens tänder. Mina tankar går till helgonreliker som finns i gamla katolska kyrkor.
Muhammeds imponerande egna guldinfattade svärd och hans egen pilbåge finns också i en monter på hedersplats. Där intill finns de tidiga kalifernas svärd också samlade.
Mycket ska man då höra innan öronen trillar av, brukade min mormor säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar