Polonezköy

 En av de regnsjuka dagarna förra veckan åkte vi på utflykt till Polonezköy, en liten by utanför Istanbul. Vad skönt det var att komma utanför staden! Byn lär bebos av ättlingar till polacker, därav namnet.
Vår plan var att gå naturstigen på 4,8 km och sedan besöka den rekommenderade restaurangen i byn. Vandringen gick genom en skogsportal, fåglarna sjöng, regnet höll upp och grönskan täckte allting.
Två hundar gjorde oss sällskap hela vägen, väntade på oss när vi gick för långsamt, visade vilken väg vi skulle ta i korsningarna och var allmänt vänliga och välkomnande.

Mot slutet av vandringen började jag undra hur vi skulle smita in på restaurangen utan hundarna. Men deras slut blev snöpligt: inne i byn möttes de av fyra andra fritt gående hundar, som minsann gjorde klart vilka hundar som var välkomna och vilka som inte var det. Så våra vänner fick vända om och gå tillbaka, hem till sin bondgård.
Vi fick i alla fall en god middag i restaurangens vinterträdgård, under en molntung himmel.