Çanakkale

Vid dessa vackra stränder på halvön Gallipoli vid Dardanellerna landsteg den brittisk-fransk-indisk-australiensisk-nyzeeländska armén våren 1915.

Turkarna kunde med stöd av tyskar, österrikare och bulgarer och under ledning av Mustafa Kemal avvärja landstigningen från bergen och därmed se till att inloppet till Marmarasjön, Bosporen och Istanbul förblev i turkiska händer.

Att det blev en synnerligen blodigt slag vittnar de många gravgårdarna på området om.

Slaget var det enda stora slaget som turkarna (osmanerna) segrade. I övrigt föll det stora riket samman i mindre områden som vinnarna ockuperade.

Mustafa Kemal, känd som landsfadern Atatürk, lade senare grunden för det moderna Turkiet.

 En besökare i Çanakkale kan inte undgå att lägga märke till monumenten till denna segers minne.

Troja

Länge trodde man att Troja var en stad som bara existerat i dikternas och mytologins värld.

Det var hit som Paris, prinsen av Troja, kidnappade den sköna Helena, Spartas kung Menelaos hustru i Grekland.  Därför åkte grekerna med sin flotta till staden vid Mindre Asiens västra kust, för att straffa trojanerna för deras majestätsbrott.

 

Om detta krig skriver Homeros i sitt majestätiska verk Iliaden. 

Efter nio år långa fåfänga strider kunde grekerna slutligen inta staden med list, med den häst kämpen Odysseus låtit bygga, och som trojanerna intet ont anande släpar in i staden. Men den innehöll grekiska krigare, som på nattens småtimmar kunde öppna portarna.

 Den brittiska arkeologen Frank Calvert hittade år 1865 den stad som senare, enligt många men inte alla forskare, är staden Troja. Den tyske arkeologen Heinrich Shliemann gjorde senare vid utgrävningar vid Dardanellerna i det nuvarande Turkiet och gjorde Trojas ruiner kända.

Staden Troja är i dag väl värt ett besök. Ruinerna vittnar om en stor och betydande befäst stad.
På platsen har man kunnat blottlägga inte mindre än nio städer byggda ovanpå varandra, under olika tidsepoker.

Lördagspromenad

Lördag är ledig dag, då tar vi det lugnt. Vaknar utan väckarklocka, äter långsam frukost, kollar på alla sidospår i Facebook.
Framåt eftermiddagen går vi ofta ut på en långpromenad. Senaste lördag åkte vi buss för att komma till Kücük Camlica park. Det är rätt glest mellan parkerna här och nu vill vi se något vackert.

Visst var det vackert, blommor ännu i början av oktober. En bit in i parken fanns en restaurang med utsikt över Marmarasjön, där åt vi god lunch.

På väg ut ur parken hann vi fota en sköldpadda som kutade fram - vi har tidigare mött sådana på landet men tänk att de också finns här i storstaden!

Sedan fick vi då promenera 7 km genom staden för att komma hem.

Goda grannar

Vi har en god grannsämja med det äldre paret på första våningen. De tar hand om vår post när vi är bortresta, de ger goda råd när vi har praktiska problem i lägenheten. Mannen har tagit med Torsten på morgonsim i Bosporen, och numera sätter han varje morgon dagens tidning i postlådan. För att vi ska lära oss bättre turkiska!
De kollar också vem som kommer på besök till oss, typ "Ni har haft mycket gäster på sista tiden". Farväl anonymitet, välkommen grannsämja! Vi har flera gånger suttit på te hos varandra, och ibland hämtar de upp mat till oss. Idag fick vi varma små fiskar som kallas Hamsi - lite större än mujkor men lika goda! Frun hade också gjort en färsk, god tomatsallad. Det hör till landets sed att faten inte får returneras tomma. Så småningom får jag lov att laga någonting som jag kan föra ner till dem!

Uppe på Uludağ

 För en vecka sedan, då vi hade lite ledigt, besökte vi staden Bursa (tidigare Prusa). Staden ligger ca tre timmar söder om Istanbul invid berget Uludağ.

Uludağs högsta topp Kartaltepe (örntoppen) mäter 2543 m över havet. Man kommer i dag bekvämt med linbana nästan upp till toppen.

På 800-1100-talet, under den bysantiska eran byggde man kloster på berget. Därför har berget också kallats munkarnas berg. Under senare tid har man brutit malm i berget, bl a wolfram.

Uludağ är i dag nationalpark och en omtyckt vintersportort, där det är möjligt att skida vintertid. Andra årstider är skogsområdet på berget utmärkt för vandringar - eller körning med terrängcyklar, motorcyklar eller fyrhjulingar.

Uludağ är med sin friska barrskog, orörda natur med vattenbäckar en symbol för friskhet och renhet. Antagligen har man därför namngett ett källvattenmärke efter detta berg.