En vänlig famn i Esse

På evangelifest i Esse i Österbotten. Väldigt fint att få vara med och få träffa många vänner.

Den svala finländska sommaren kändes fräsch och grönskan är så fin. En kontrast till Istanbul.

Nu är vi hemma i Finland för ett slag, och skriver antagligen inte så mycket innan vi är tillbaka i Istanbul. En skön sommar önska vi dig.

Ramadan i Ûsküdar

Under fastemånaden Ramadan varken äter eller dricker de muslimer som iakttar fastan under dagen. En trumslagare väcker folk tidigt på morgonen, så de ska hinna äta innan det blir ljust. På kvällen vid niotiden, då böneutropet från minareterna hörs, får man börja äta igen. 

I Ûsküdar, vår stadsdel, har borgmästaren låtit slå upp tält och bjuder befolkningen på gratis kvällsmat. Runt 25 000 personer lär ställa sig i köerna varje kväll.

Köerna ringlar sig långa väger längs strandpromenaden fram till tälten där maten portioneras ut. Ett propagandatrick från det ledande partiets sida, säger en man som ser mig ta bilder. Bilder tar jag efter att fått lov av ordningspoliserna på strandpromenaden. 

En familj som tagit plats i tälten låter sig gärna fotograferas. Här ser man familjer, vuxna, barn och gamla som kommer samman till en  gemytlig samvaro och kvällsmåltid. Under den här månaden träffas släktingar och vänner oftare än förut, säger vår granne. Det är lite av en fest varje dag vid kvällsmålet. Men dagen utan mat och vatten är säkert tung i sommarhettan.

Fastetid

Jo tack, vi både äter och sover som vanligt, ibland bättre och ibland sämre.

Palestiniern, irakiern och jordanskan i min språkskolegrupp började fasta igår torsdag, dessutom fastar vår turkiska lärarinna. Koreanen och jag fastar inte, men ramadan ger oss anledning att fråga och fundera tillsammans.

Här i Istanbul får man börja Iftar-måltiden tio före nio på kvällen. Sedan kanske man sover några timmar, eller så inte (irakierns familj gör det inte). Halv tretiden på natten väcks man för att äta dagens andra måltid. Efter 3.23 på natten får man inte äta längre, då förrättar man sin bön och så sover man lite igen. Man liksom svänger på natt och dag? Det stora problemet blir då inte bristen på mat och vatten utan bristen på sömn, åtminstone för den som jobbar eller går i språkskola. Någon vet berätta att man i Saudi-arabien har ledigt hela Ramadan-tiden. "Då skulle det ju vara lätt" säger irakiern. Jag berättar om hur jag som kristen brukar fasta. Men när koreanen säger att man i hans husförsamling i Korea fastar 40 dagar på bara vatten blir vi alla tysta... "40 dagar, bara vatten" säger palestiniern förundrad.

I hur stor utsträckning fastar då turkar under ramadan? Det lär variera. En vän från församlingen gissar att 10% i Taksimområdet fastar.  Där bor dom moderna människorna, samt de fattiga och utsatta. De bryr sig inte om religion. I våra kvarter i Ûsküdar finns många som hör till Atatürks parti och de fastar inte heller - kanske häften fastar här. Men på båda sidor om Bosporen finns också områden där inemot 90% fastar.

Jag har stor respekt för mina muselmanska vänner som tar sin tro på allvar. Samtidigt är jag nöjd över att vi åker till Finland snart. Folk som sover för lite blir inte snälla, och hur sura ska de inte vara efter fyra veckor av fasta?

Spännande möten

Det är så spännande med alla fina människor man träffar.

Igår lördag åkte Torsten tidigt till flygfältet för att hämta en iransk universitetslektor och hans familj. En shiamuslimsk doktor i teologi, som kom för att tillbringa en vecka i Istanbul. Lektorn talade engelska, men hur var det månne med hans fru? De kom på frukost till oss och hon talade visst engelska! T o m bättre än sin man. Vi diskuterade vilka sevärdheter de skulle besöka, och hon berättade att det just nu pågår en klädfestival i Istanbul. Det hade jag ingen aning om - kanske en klädfestival för muslimskt kvinnomode? Hon var en elegant ung muslimkvinna, och paret hade ett uppenbart gott förhållande sinsemellan.

Den 8-åriga sonen var ivrig över alla lösa hundar och kattor vi såg. Hundar lär vara totalt förbjudna i den heliga stad de bor i. Kattor finns där, persiska sådana. Men de bor alla inomhus.  Så småningom drog våra gäster iväg till stället de skulle bo på, och vi såg fram emot en lång vilsam lördag eftermiddag med turkiska läxor, någon tupplur och kanske en promenad.

Men.
Framåt kvällen ringde en ung dam som besökt vår församling några gånger. Hon och jag har haft en del kontakt, och nu behövde hon hjälp. Hon hade blivit i strid med sin mamma och undrade om hon kunde sova hos oss en natt. Så hon kom, och vi satt  en lång kväll och diskuterade både politik och matrecept med henne på turkiska. Hon har synnerligen god artikulation, men o vad jag blir trött av att tala turkiska sent på kvällen!

Idag var vi i kyrkan. Den iranska lektorsfamiljen var med om gudstjänsten men fortsatte strax på egna vägar. Den unga damen var med, hon stannade och hjälpte till vid kyrkkaffet innan hon åkte till väninnan hon nu bor hos.
Vi fick gå ut och äta med ett finlandssvenskt par i vår ålder - vilken vila att använda bara ett enda språk under några timmar...

Jag är så glad att få bo här, vilken förmån att få träffa alla spännande människor!