torsdag 28 augusti 2014

På te med gubbarna

Vi köper ofta färskt bröd i brödbutiken vid vår busshållplats. Bredvid finns en liten grönsakshandlare, och så finns där några bord och ett kafé. Vi har stått vid den här busshållplatsen i fyra månader och nu hälsar grönsakshandlaren på Torsten varje gång vi går förbi - ibland med en handskakning, ibland med ord. Mig skakar han inte hand eftersom jag är kvinna (så fungerar många i den här kulturen!), en liten nickning  får jag nog.

På kaféet sitter några gubbar och förbättrar världen. De har säkert sett oss många gånger och försökt gissa vilka vi är. Idag ville de bjuda oss på te. Så satt vi då där och umgicks med tre turkiska gubbar! Istanbul var myycket bättre förr, sa de. Grönare och renare.Politikerna nuförtiden duger till ingenting, se nu bara vad de hittar på. Jaså ni är tyskar. Nej inte det? Finländare? Varmt välkomna till vårt land! Finland lär också vara ett vackert land... Hur länge ska ni stanna i Istanbul då?

Vilket gästvänligt land! Ni vet den där känslan när man sitter och umgås och bara vet att man har tid att sitta där tillsammans. Det är inte nödvändigt att haspla ur sig all information genast, det viktiga är att vara tillsammans. Vi förstod mindre än hälften av vad de sa, men alldeles tillräckligt för att känna oss delaktiga, för att veta vad de pratade om. Något lite kunde vi också svara på deras frågor, fast mest i presens och jakande satser. Och så skakade vi hand, allihopa, när vi skildes.

Tack för te och sympati, gubbar!

lördag 23 augusti 2014

Ska vi flytta?

Trots att vi har en fin lägenhet har vi börjat fundera på att flytta. Vi vill komma närmare Ûsküdar hamn, då kan vi förkorta restiden till Istiklal från 1 1/2 timme till kanske bara 45 minuter. Istiklal, det är huvudgatan där både språkskolan och kyrkan ligger. Vi vill också komma närmare Elrim där vi kommer att ha arbetsrum - helst promenadavstånd.

Här finns bostadsförmedlingar i vartannat kvarter, så det är bara att stiga in och förklara vad man söker. På turkiska ;). Ibland svarar förmedlaren att han inte just nu har något sådant vi söker. Kanske det. Eller så vill han inte ha med utlänningar att göra.

I de flesta förmedlingsbyråer blir vi ändå väl emottagna. Vi blir bjudna på te och byter telefonnummer. Vi sitter och tittar på turkiska nyheter medan han ringer runt. Vi har också omgående fått titta på flera lägenheter, en del bättre, andra sämre. Några offentliga visningar förekommer inte.

En dag åkte vi runt med en bekant som talar god turkiska. Betjäningen blev ännu bättre, vi blev kringförda både hit och dit. Ja, det höll på att aldrig ta slut.
"Den rätta" har inte kommit emot ännu. Få se vad det blir - hursomhelst är det ett spännande sätt att bekanta sig med stan.



lördag 16 augusti 2014

Turkiska verb

Att läsa turkiska är både ansträngande och roligt - roligt när man märker att man lärt sig något, ansträngande däremellan. Språket är i likhet med finskan långt uppbyggt kring huvudord, dvs. verb och substantiv, som får olika tillägg (suffix, prefix och infix) för att berätta vem som gjorde, när den gjorde, i vilken riktning handlingen skedde. Eller inte skedde! Med ett litet tillägg till huvudordet kan man nämligen göra hela satsen nekande.

Förutom de vanliga tidsformerna nutid, framtid och förgången tid har turkiskan några mer ovanliga.Förra veckan lärde vi oss en form som berättar att jag hade för avsikt att göra något, men det blev inte så. En sådan form behöver vi inte i svenskan, sa någon, hos oss går alla planer i lås "som på Strömsö"!
Den här veckan lärde vi oss en tidform "-mış -muş" som betecknar att något lär ha hänt. Den används i sagor "Det var-mış en gång". Man kan också öppna fönstret på morgonen och säga "det lär ha snöat-mış!". Fokus ligger på att man inte själv såg när det hände. Den ideala verbformen när man vill skvallra lite!
Nästa vecka ska vi gå igenom den förstärkande verbformen "-dir, -dur". Den används när något är helt säkert eller åtminstone vetenskapligt bevisat.

Jag har läst lite i den turkiska bibeln för att kolla hur de här verbformerna används där. I Matteus 9:33 hittade jag båda i samma verb: "Aldrig förr har man sett något sådant i Israel.". Nio ord på svenska, fyra ord på turkiska. "Israel-i sådant alls såg-man-inte-säkert!-lär ha". 

torsdag 14 augusti 2014

Simma i Bosporen

I
Idag simmade Torsten i Bosporen! Ända sedan våren har större och mindre pojkar simmat i Bosporen. Nu i augustihettan simmar också gubbar i alla storlekar vid de ställen där det är möjligt att ta sig i och ur vattnet. Några simstränder finns ju inte precis. Det ser faktiskt ganska farligt ut när pojkarna dyker rakt ner  bland stenarna. Kommer man längre ut är det en stark ström. Sundet är  hårt trafikerat av både oljetankers och alla slags mindre båtar. 
På den nedre bilden får Torsten goda råd av några andra gubbar: man ska simma efter åtta på kvällen, då har strömmen lagt sig till vila.

Damer simmar inte i Bosporen, inte i den här kulturen. Endast flickor i lågstadieåldern kan göra det med sina pappor. Så jag fick nöja mig med att fota och vakta hans ryggsäck. Surt. Men imorgon kanske vi åker lite längre bort, då ska jag också simma. T o m jag längtar efter det i augustihettan!

tisdag 12 augusti 2014

Morgonmål med presidenten

Folket valde premiärminister Recep Tayyip Erdoğan till ny president på söndagen. Valkampanjen har varit färgrrann och bjudit på mycket skådesspel. Nu var det dags också för bröd för folket. I morse kl 7.30 på väg till språkskolan förundrades jag över en ca 50 personer lång kö till ett nyöppnat stånd på torget vid hamnen i Üsküdar. Det delades ut soppa och bröd helt gratis. Jag ställde mig i kö och fick också, så yabanci (utlänning) jag än är, en portion välkryddad och riktigt god grönsakssoppa och ett franskbröd.



 En gubbe i kön bekräftade för mig vad det handlar om: Erdoğan firar sin seger genom att dela ut soppa och bröd. Soppmuggen bär vår stadsdelsborgmästares stolta sigill. Han tillhör samma parti som Erdoğan. Men varför var det enbart män i kön, varför inga damer? Det är nog för damer också sa en av männen i kön, men varför ingen av dem ställt sig där var mer än han kunde förklara eller jag förstå.

Nå, presidenten själv då? Ja, tyvärr kunde han tydligen inte själv vara med på sin soppfest.

söndag 10 augusti 2014

Syrier i Turkiet

UNHCR (FN:s flyktingorgan) uppskattar att inemot en halv miljon syrier finns i flyktinglägren i sydöstra Turkiet. Ännu fler helt enkelt flyttat till någon turkisk stad. Sammanlagt finns det långt över en miljon syrier i Turkiet. I vår språkskola finns det syrier i varje grupp - det är de välbärgade som går här.

"Nuri" gick på samma kurs som vi i maj. En kvinnlig arkitekt i min ålder, med både franskt och syriskt pass. En bildad dam. Två av hennes vuxna barn bodde i Frankrike, den yngsta i Egypten (f.ö. var hennes barn nästan jämngamla med mina). Själv hade hon valt att flytta till Turkiet. Hon berättade att Turkiet är det enda land i världen som tar emot syrier utan visum. Efter skoldagen hade hon alltid bråttom, för hon jobbade frivilligt som ledsagare för skadade syriska barn som fick sjukhusvård i Istanbul. Hennes turkiska var bristfällig men hon var en trygg utomstående vuxen för de här barnen, som oftast har bara en förälder med sig. Hon berömde Turkiet för att man erbjuder vård till barnen, och avrådde mig från att ge pengar till de syriska tiggarna på gatorna. "Turkiet erbjuder en grundtrygghet för syriska flyktingar, de ska inte behöva tigga", sa hon.

På UNHCR:s webbplats konstaterar man att samarbetet med Turkiet numera löper bra och att landet ger resurser till det här arbetet. Flyktingströmmen till Turkiet ökar dock hela tiden. Just nu ökar trycket från övriga grannländer.

fredag 8 augusti 2014

Vandring i Rumeli Hisari


Rumeli hisari betyder borgen på den romerska sidan, dvs. den europeiska sidan av Bosporen. Det är en fästning som ottomanerna byggde år 1452 vid sundets smalaste ställe (660 m) för att kunna kontrollera sjötrafiken. På samma plats hade det tidigare funnits ett romerskt befästningsverk. På den anatoliska sidan, dvs. den asiatiska, fanns från tidigare en ottomansk borg, Anadolu hisari, byggd 1393-94.



 Sultanen Mehmed II hade, i likhet med sina företrädare försökt inta staden Kostantinopel. Mehmed II, som blivit sultan 1451 vägrade gå med på förhandlingar med den byzantiska kejsaren Konstantin XI, utan siktade genast på att överta staden med
våld. 



Då en effektiv blockad inte kunde åstadkommas, så måste en borg byggas på den europeiska sidan av sundet. Rumeli hisari är omtalad för att den byggdes på rekordkort tid, endast 4 månader och 16 dagar från den 15 april till den 31 augusti 1452. 


Rumeli hisari är en borg med tre stora kanontorn och hade också tidigare en moské. Borgen och blockaden av Konstantinopel blev småningom avgörande för erövringen av staden 1453. Borgen skadades i en jordbävning 1509 och i en brand 1746. Under seklernas gång har borgen använts mest som tullhus och fängelse. Efter renoveringen 1955-58, öppnades Rumeli hisari som turistattraktion och konsertsal. I alla guideböcker förfasar man sig dock över att turister tillåts vandra i trapporna fast de saknar räcken.


Minareter


Minareterna är de höga torn vid en moské där böneutroparen (muezzin) fem gånger om dagen kallar muslimer till bön. Det är särskilt böneutropen (adhan) som en besökare lägger märke till i början. Klockan fem på morgonen kallas det första gången till bön (salat) från högtalarana i minareten. Följande gång hör man dem kl 12, därefter på eftermiddagen, vid solens nedgång och den femte gången på natten.


Ordet minaret betyder egentligen fyrtorn. De har också fungerat som utkiksplatser vid behov under århundradens gång. Egentligen är minareternas funktion långt densamma som kyrkornas klockstaplar. Klockorna kallar till gudstjänst, själaringningar markerar att någon avlidit och helgmålsringningen markerar helgens inbrott på lördag kl 18. Kyrktornen har också använts som utkiksplatser och klockorna har ringt vid brand och krigsfara. Kyrkklockor har i sin tur sin förebild från den judiska traditionen att kalla samman människor med ett vädurshorn (shofar).


På bilderna ser du överst minareten vid moskén i Bebek på Europasidan, sedan de två minareterna vid Üsküdars hamn, samt minareterna vid stora moskén i Çengelköy.

tisdag 5 augusti 2014

Ata 2

Det kändes gott att komma tillbaka till vår lägenhet i Istanbul efter 6 veckor i Finland. Här har också  börjat dofta hemma.



Lägenheten finns i en "sitesi", ett muromgärdat bostadsbolag. Vårt bolag Ata 2 är ett av de största. Här bor den goda medelklassen. Det lär bo 20.000 människor i Ata 2, och det tar ca 20 minuter att gå från ena ändan till den andra. Vi satsar inte mycket på att bli bekanta med grannarna!
Det finns 6 eller 7 infarter till området, alla försedda med vaktbås. Vid vår infart är portarna alltid öppna, men vakten sitter troget i sitt bås och röker och umgås med pensionärerna.



Här är naturligtvis ingen genomfartstrafik, så  lite större barn leker tryggt på vår gränd.

Grönområden och lekparker finns det gott om. Vi för vår del behöver inte lekparkerna längre.


lördag 2 augusti 2014

På spåret igen i Bosporen


"Back in business" i Istanbul. Nu återser vi den livliga tankertrafiken i sundet mellan Svarta havet och via Marmarasjön ut till Egeiska havet. Just här vid sundets smalaste stället byggdes Konstantinopel, den stad som i dag kallas Istanbul. Här finns också den täta förbindelsetrafiken över Bosporen till olika stadsdelar i denna stora stad. Nu sommartid är det också högsäsong för en massa privatbåtar. Sommarvärmen är tryckande,  men det känns gott att komma tillbaka. Som att komma hem, faktiskt.