Sommarpaus

Torsten: Vi har nu återvänt till Finland för en sommarpaus. I veckan hann vi ta det lugnt i Bromarv och besöka goda vänner i Korsholms svenska församling. Nu ser vi fram emot semesterdagar och räknar därför inte med att skriva så mycket på vår blogg. Dig, som läser dessa rader, önskar vi en skön sommar. Vi återkommer i augusti.

Tua: Just nu är vi på Evangelifest i Närpes. Vilken glädje att få fira nattvardsliturgi på svenska igen!

Agva

De sista dagarna innan vi åker till Finland har vi hållit en minisemester i Agva på Svartahavskusten. Mörka nyheter om min mamma präglade vårt besök. Men Agva var trevligt och lättingängligt med turbuss från Ûsküdar. Efter tre månader i Istanbul kändes  det gott med en by där man kan gå från ena ändan till den andra som på 10 minuter. Svarta havet ska man tydligen akta sig för, där fanns varningsskylt på varningsskylt (farligt och absolut förbjudet). Så där simmade vi inte. Desto mer simmade vi i hotellets bassäng, eftersom vädret var varmt.

På var sida av byn flyter en liten flod. Längsmed Yesilcay gjorde vi en spännande båtutfärd. Vi spanade bland annat in en intressant fågel. En stork?

 På andra sidan byn ligger floden Göksu. Fem fyrbenta vänner gjorde oss sällskap då vi promenerade längs den. Här har tre fastnat på bild.

Polonezköy

 En av de regnsjuka dagarna förra veckan åkte vi på utflykt till Polonezköy, en liten by utanför Istanbul. Vad skönt det var att komma utanför staden! Byn lär bebos av ättlingar till polacker, därav namnet.
Vår plan var att gå naturstigen på 4,8 km och sedan besöka den rekommenderade restaurangen i byn. Vandringen gick genom en skogsportal, fåglarna sjöng, regnet höll upp och grönskan täckte allting.
Två hundar gjorde oss sällskap hela vägen, väntade på oss när vi gick för långsamt, visade vilken väg vi skulle ta i korsningarna och var allmänt vänliga och välkomnande.

Mot slutet av vandringen började jag undra hur vi skulle smita in på restaurangen utan hundarna. Men deras slut blev snöpligt: inne i byn möttes de av fyra andra fritt gående hundar, som minsann gjorde klart vilka hundar som var välkomna och vilka som inte var det. Så våra vänner fick vända om och gå tillbaka, hem till sin bondgård.
Vi fick i alla fall en god middag i restaurangens vinterträdgård, under en molntung himmel.

Ungdomar på besök

De senaste dagarna har vi haft en grupp finlandssvenska ungdomar på besök. Gruppen heter Safari 14 och är en del av Slefs ungdomsarbete. Vad roligt det har varit att få berätta om Istanbul för dem, och samtidigt märka hur förtjust man själv hunnit bli i den här staden! Idag åker ungdomarna vidare till Kenya, med rätt många plastpåsar i kappsäckarna. Innehållet i plastpåsarna inköptes i Stora basaren igår: haremsbyxor, höstrockar, turkiskt godis, presenter till mammor och pappor osv.

Jag hinner inte skriva om allt vi gjort med ungdomarna, men här är några plock. På söndagen var ungdomarna med om pingstdagens dopgudstjänst. De deltog också med några sånger under nattvarden. Efter en lite festligare lunch gick vi på Hamam, turkiskt bad. Inga bilder finns, men alla njöt!
Bilden ovan är från Büyükada, en av Prinsöarna, dit vi gjorde en heldagsutflykt i solen på måndag.
Bilden nedan är från Ûsküdars hamn på asiatiska sidan. Det var en hållplats på vägen till Elrim institutet, där vi tillbringade tisdagen och hade lite mera undervisning och information.

Dopsöndag

I söndags var det fest i vår församling. Tre personer döptes, vilket är en stor sak i detta land. Vuxna som döps är nästan utan undantag muslimer från början. De har blivit intresserade av kristen tro, kommit med i gudstjänstlivet och gått i dopskola. Sedan får de frågan om de vill bli döpta. För dem kan detta steg vara stort - släktingar och vänner accepterar inte nödvändigtvis deras beslut. Myndigheter, skolor och arbetsplatser kan uppleva dem som främmande fåglar. Därför berättar vi varken i ord eller bild om vem de är. Trots allt sker det hela tiden att muslimer blir kristna, och vi kan bara förundra oss över hur Gud verkar.

Söndagen var också en extra festlig dag för oss. För en av dopkandidaterna hade bett oss vara hennes faddrar. Det var överraskande med tanke på hur kort tid vi känt varandra. Det kändes stort och mycket gott att få äran att bli hennes gudföräldrar.

Kalkedon

I Istanbul finns en stadsdel som heter Kadiköy, som kan översättas den gamla byn.  Men tidigare var det en skild stad, grundad på 600-talet före Kristus. Staden hette då Kalkedon. I denna lilla stad höll man ett viktigt ekumeniskt kyrkomöte år 451. Den stora lärofrågan för de 500 biskoparna på mötet var Jesu natur. Mötet enades om att Jesus är både sann Gud och sann människa. Dessvärre ville de orientaliska kristna inte vara med om detta, utan de bröt sig ut och bildade egna kyrkosamfund.
Då man vandrar i Kadiköy i dag stöter man smått oväntat på marmorplattor på ett av stadsdelens små torg. Där finns namnet Kalkedon inristat i marmorplattorna som en påminnelse om det historiska kyrkomötet. Vid torget finns också en gammal armenisk kyrka.

Eyüp och de små prinsarna

Moskén i stadsdelen Eyüp är islams fjärde heligaste plats. Här dog Ebu Eyüp-el-Ensari i slutet av 600-talet. Han var profeten Mohammeds vän, och hans gravmonument ligger på Eyüpmoskéns område. Rättrogna muslimer vallfärdar hit av olika orsaker, och jag gick omkring och kände mig smått olämpligt klädd i min knälånga kjol, som i andra delar av staden är helt okej.

Eyüp är också stället man besöker den dag då sönerna omskärs. Turkiska pojkar omskärs då de är mellan 5 och 11 år. Dagen är en stor festdag. Pojken får klä ut sig som en liten prins! Sådana här små prinsar fanns det gott om i Eyüp. Visst förstår man mammornas stolthet över sina små söner! Man hoppas att mammorna och papporna är lika stolta över sina döttrar, även om de inte har någon egen festdag.

Efter själva ingreppet hålls en stor fest för att pojken nu anses ha inträtt i islam. Pojken får sitta eller ligga på en vacker bädd, medan släktingar och grannar ger honom presenter. Säkert får han också smörja kråset med en massa läckerheter! Så dras väl pojkens uppmärksamhet bort från den ömhet som sannolikt finns efter operationen.

Gyllene Hornet

Vi har sommarlov från språkskolan och sonen på besök, så nu får vi leka turister ett slag. Härligt! Gårdagen tillbringade vi i Gyllene Hornet, den lilla vik från Bosporen som går tvärsigenom den europeiska sidan av Istanbul. Först besökte vi Rahmi M Koc muséet - ett transportmuseum för pojkar i alla åldrar. Ja, t o m jag tyckte det var intressant med gamla spårvagnar, gamla flygplan, gamla bilar och gamla båtar. Den gamla U-båten fick vi tyvärr inte gå in i.

Sedan tog vi båten till Eyüp, en stadsdel i Istanbul som räknas som islams fjärde heligaste plats. Mer om Eyüp i en senare bloggtext. Från Eyüp kan man ta linbana ( jo, riktig linbana!) upp till berget, där Pierre Loti-kaféet finns. Vilket som var Pierre Loti kaféet vet jag inte, där fanns 10 kaféer och alla hade lika fin utsikt över Gyllene Hornet.

Väggklotter

Väggklotter (graffiti) är inte särskilt vanligt i detta land. Myndigheterna är väl strängare med sånt och ungdomar är inte lika frisläppta som i väst. Nog finns det ändå en del klotter på väggarna här och var ändå. Den här graffitin på bilden kunde jag inte låta bli att fotografera. Den var så omsorgsfullt och vackert gjord. Och texten är fin. Seni seviyorum Feridem. Ayhan. (Jag älskar dig min Feride). Det budskapet är också Guds tilltal till detta folk.