Församlingläger

Församlingen vi brukar besöka ordnade ett läger tillsammans med några andra församlingar. Lägret gick helt på turkiska, så vi nöjde oss med att vara med några timmar på eftermiddagen. Men jag blir alltid lika glad över den värme och glädje vi möts av, nu när folk börjar känna igen oss. Den språkliga gemenskapen är ännu bristfällig. Men kontakt finns, bortom språket.

Lägerområdet låg härligt beläget ute på landet. Där tycks t o m finnas en dopbassäng.

Yalova och jordbävning

Istanbul är härligt, men... Jag saknar naturen, tystnaden, fågelsången. Senaste veckoslut fick jag ändå göra en trevlig naturutflykt. Vi besökte Yalova Thermal en bit söder om Istanbul. En liten bergsby med heta källor, som enligt legenden kom till i samband med att kristna led martyrdöden här. Där har man byggt ett spa med marmorbänkar, basturum och olika varma bassänger, både inomhus och utomhus, allt inramat av ett trevligt parkområde med barrträd, fågelsång och porlande bäckar. I utomhusbassängen var vattnet säkert  36 grader - lite för varmt för att man ska orka simma i det. Mineralerna i vattnet sägs vara hälsosamma. Enligt skyltningen kan man påverka både muskelsjukdomar, hudsjukdomar och ofrivillig barnlöshet genom att bada i vattnet. Det kändes härligt skönt och avslappnande, men jag hoppas inte på fler barn i alla fall...

Lite extra spännande blev det p.g.a. den lilla jordbävning vi kände av medan vi låg på bassängkanten. Den var så liten så vi inte var säkra på att det var en jordbävning förrän vi hörde det på nyheterna. Epicentrum låg i Egeiska havet och där mätte den 6,5 på Richterskalan.

Vattumannen

Rent vatten ur kranen är en lyx. I Istanbul ska man inte dricka kranvattnet. Istället beställer vi vattnet skilt. I vår lägenhet finns en liten luntlapp där det står vad man ska säga på turkiska när man ringer: "Abonemis altöjys seksen bir. Iki tane su. Teschekkyrler!" Så skrivs det ju inte på riktigt, men så ska det låta när man säger det i telefonen. Och meningen fungerar!

Efter en halv timme, ungefär, kommer vattumannen. Vattumännen är starka och duktiga. Jag beställer alltid två flaskor på 19 liter var. De här killarna SPRINGER upp till femte våningen med dem! Och priset? Ca 4 €. Det betalar jag gärna, enbart för servicen att få vattnet hemburet!

Stort intresse för fisk

I Istanbul är intresset för fisk påfallande stort. Det finns otaliga fiskförsäljare längs kajerna och på torgen. Det finns väldigt många matställen som serverar fisk, allt ifrån dyra restauranger till enkla fiskburgerstånd. På stadens broar står det ständigt också fiskare (bara gubbar) i långa rader och metar fisk. Fiskar gör också rätt många från små båtar. De fiskar vanligen med spö eller med nät. Antagligen fiskar många för husbehov, men en del går också till försäljning. Fisk hoppas också en stor armada bevingade vita stadsbor på. Fisken och fiskandet möter besökaren överallt.

Kalabalik

Kalabalik är ett turkiskt ord som betyder trafikstockning. Det används ofta, för det behövs ofta. Med detta enda ord kan man enkelt förklara varför man kommer försent. Alla förstår och suckar lite.
Men trafiken här löper normalt ändå överraskande bra med tanke på hur mycket folk och bilar det faktiskt finns. Bilisterna är artiga, de ger rum för andra bilar som vill in från en sidogata. De ger rum för fotgängare som kryssar mellan bilarna på väg över gatan. Det går faktiskt också att göra u-svängar i trafiken, fast det kommer bilar från alla håll! Folk hetsar inte upp sig utan tar det förvånansvärt lugnt. De vet att det här måste man leva med och gör därför det bästa av situationen. På dolmusar (grupptaxin) står ofta texten Allah korusun. Må Gud beskydda dig. Kanske är det just det som är hemligheten i trafiken i denna stora stad?

Göbekli Tepe

Vår Gud har presenterat sig för oss i små etapper. För Abraham presenterade Han sig som Gud den Allsmäktige, El Shaddaj ( 1 Mos. 17:1). För Mose presenterade Han sig först som Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, men sedan gav Han sig själv ytterligare ett namn: JHWH, som i den svenska bibeln översatts med HERREN ( 2 Mos. 6:3). I Nya Testamentet gör Gud sig känd genom Jesus, Gud och människa på en gång.

Hur presenterade sig vår Gud före Abrahams tid? Bibelns berättelser är ... ja, just det, berättelser. Fanns det en tid under skapelsens gång då Gud inte ännu hade presenterat sig för människorna? En tid då människorna längtade efter en Gud men inte visste var de skulle söka Honom?

Nära Harran och Sanliurfa ligger Göbekli Tepe. Där finns en arkeologisk utgrävning som man daterat till ca 9.000 före Kristus. Tanken hisnar, jag har inga referensramar för något så gammalt! Här finns åtminstone 20 cirklar av stenar med uthuggna bilder på. De största stenarna är ca 6 m höga. Hur kunde människor bygga något sådant innan hjulet var uppfunnet? Varför byggdes de? Offrade man till den okände guden här, hade människorna en gudslängtan långt innan Gud presenterat sig för dem? Var bodde folket? När började de odla säd? Började de odla för att kunna ge mat till alla dem som kom till den religiösa kultplatsen? Eller byggde man den religiösa kultplatsen efter att folk börjat bo nära varandra? Behövdes de religiösa riterna för att hålla ordning på folket?

Den tyske arkeologen Klaus Schmidt började gräva ut Göbekli Tepe år 1995. År 2011 fanns en artikel om stället i National Geography, och sedan dess har turisternas antal ökat explosionsartat. Ändå var informationen rätt anspråkslös när jag besökte stället.  Om jag inte hade läst på innan skulle stenarna ha varit ganska stumma. Vi fick ändå en extra bonus: Klaus Schmidt råkade vara där med en liten grupp! Han berättade om utgrävningarna, om alla frågor han inte har svar på, om sin iver att gå vidare med utgrävningarna. Men också om det angelägna i att bygga ramper för turister, bättre informationstavlor, ekonomiutrymmen så långt bort att de inte stör....

På bilden ser vi Klaus Schmidts arm och några djurbilder på stenpelarna. De två viktigaste pelarna (som inte syns här) har ett slags människoskepnad, med armar, händer och höftskynke.

Harran

Jag besökte Harran i sydöstra Turkiet, numera endast 20 km från Syriens gräns. Harran var stället där Abraham bodde med sin far Terah. Terah som drog ut från det kaldeiska Ur med sin familj och med avsikt att bege sig till Kanaans land. Terah kom ändå aldrig längre än till Harran. Det här torde ha hänt ca 2000 före Kristus.

Harran har var långa tider en stor stad, tidvis med upp till 200.000 invånare. Den var en knutpunkt på Sidenvägen, en vägkorsning med vägar i fyra olika riktningar. På 1200-talet förstördes den av mongolerna, och dag är Harran en liten anspråkslös by. Man behöver en god guide och en del fantasi för att se den unga Abraham sittande där, längtande efter att ge sig av mot Kanaans land.

Harrans sevärdhet idag är bikupehusen. De är bara ca 200 år gamla. Svala, sköna boningar, som folk ännu bor i. Fast "folk" bygger till fyrkantiga tegelflyglar på sina gamla hus, och inget museiverk har makt att hindra dem. Ett av husen är ändå bevarat intakt som museum, och bilderna är därifrån.

Utfärd till Urfa

Den här veckan har jag Tua varit på utfärd med några finska damer. Vi flög till Sanliurfa, en stad i sydöstra Turkiet med ungefär en halv miljon invånare.Enligt min nyligen reviderade måttstock alltså en inte alls särskilt stor stad. En härlig stad med sammetsmjuk värme! Mulet med ändå ca 28 grader, varmt och torrt, bättre kan det inte bli.

Sanliurfa har en mer österländsk atmosfär än Istanbul. Enligt en tradition finns det kaldeiska Ur här, stället där Abraham föddes. Kanske det. Det var i de här trakterna som livet på jorden började, här mellan floderna Eufrat och Tigris. (Sanli)Urfa är en oerhört gammal stad. Kung Nimrod hade ett palats här, han som grundade Babylons rike. Under medeltiden och antiken hette staden Edessa. Kristendomen kom tidigt hit, och år 197 hölls här ett kyrkomöte, som dock inte räknas till de ekumeniska. Sedan kom islam, och idag är staden islams femte heligaste stad.
Fram tills för 100 år sedan fanns här en stor armenisk, kristen befolkning, med idag finns här veterligen inga kristna.

Den sista kvällen åt vi en middag på ett Konuk Evi, en traditionell festmåltid med 5 rätter.På fotot ser vi dukningen på den öppna innergården. Villan är en gammal prästgård, som inhyst en stor, välbärgad  armenisk familj. Nu är kyrkan moské och huset restaurang.

 

Glada vi till skolan gå

Jag har ett dunkelt barndomsminne från andra klassen i folkskolan. Vår lärarinna, som vi tyckte att var gammal, bad oss skriva en uppsats om vårt sommarlov. Den stora utmaningen för oss var att ”tengka sjelv”, rättskrivningen, att forma bokstäver och få dem att hållas på raderna. 

I förrgår upprepades den händelsen. Vår unga lärarinna överraskade oss som går på kurs 2 med att be oss skriva en uppsats. Efter en stund kunde också jag lämna in ett papper med tio korta och med stor möda hopplitade meningar. Och ämnet? Javisst. Mitt sommarlov.

Dagens utfärd

Nej, vi har inte hemlängtan. Ändå kändes det märkvärdigt vilsamt att besöka IKEA, gå runt bland alla välbekanta produkter och njuta av alla svenska ord. Vi köpte inte väskan som heter KNALLA, men häftet som heter VÄLBEKANT kunde vi inte motstå. Kombomenyn med svenska köttbullar för bara 13 TL (ca 4,30€) sparar vi också till nästa besök.

Andra maj

Till er som tittat på TV nyheterna: nej, vi såg ingenting av demonstrationerna på första maj. Vi höll oss hemma i vår egen förort hela dagen och här var det lugnt. Den som försökte ta sig till stans centrum hade däremot vissa problem. Poliserna hade spärrat av stora delar och stängt av lokaltrafiken helt och hållet. En europeisk kille vi kom i samspråk med berättade att han gått dit för att titta. Men han råkade mitt in i demonstrationerna och fick lov att springa undan poliserna med de andra.

Idag har vi börjat språkskolans andra del. Efter skolan förnyade vi vårt månadskort för kollektivtrafiken - vi får ju studierabatt!
Nu när vi har uppehållstillstånd kan vi också köpa ett årskort till stadens muséer, så vi köade 40 minuter vid Topkapi för detta. Sedan orkade vi inte längre gå in till Topkapi. Men vi har ju ett år på oss!