Nybörjare i turkiska

Mustafa Kemal (Atatürk)

Att få lära sig ett nytt språk i mogen ålder är en förmån, men också en utmaning.

Vem hade väl trott för något år sedan att jag hösten 2013 fann mig sittande på Esbo arbis nybörjarkurs i turkiska? Så gick det i varje fall och den knaggliga vägen mot en ny värld började.

Turkiskan är ett altaiskt språk som till min och många vänners förvåning har ett avlägset släktskap med finskan! Gemensamma ord tycks det inte finnas, men språkens grammatiska strukturer är liknande. Man sätter t ex in personalpronomina som ändelser i slutet av verben. Detsamma gör man med kasusformerna, som till all lycka är färre än i finskan. Men aldrig hade jag trott att mina kunskaper i finska skulle komma till nytta på det här sättet. Det är också en ny värld.

Svårt? Jovisst, all inlärning är mödosam. Och då är det ju ingen tröst att turkiskan inte räknas till de mycket svåra språken i världen. Men en tröst är det att landsfadern Atatürk ändrade skrivtecknen från arabiska till latinska på 1920-talet.

Nu är det bara att träna vidare: Ben türkce ögreniyorum -jag studerar turkiska. (Den kunnige läsaren märker att jag på min dator inte hittar underaccenten på c eller överaccenten på g, men sånt är livet i en ny värld.) 

Rikt välsignade!

 Församlingarna i Borgå stift är väldigt likadana – men ändå så olika. Av olika orsaker har vi på den senaste tiden deltagit i fyra olika församlingars högmässor. Högmässorna har varit jättefina och stämningen god. Och alla har sett till att församlingsborna och vi har blivit bjudna på gott att äta.

I Petrus församling fick vi ta del av procession och körsång och god soppa till kyrklunchen. I Grankulla följande söndag bjöds det på kaffe och tårta och gemytlig frågestund efter högmässan. I Pargas hade västobolänningarna ordnat ett enastående lunchbord med turkisk mat i samband med samkvämet efter högmässan. I Esbo höll Tua och jag i dag på liturgens förslag vår första dialogpredikan i högmässan – en utmaning i sig och en god övning i samspel. Och ja, till kyrkkaffet bjöds det på stora goda smörgåsar!

Varför russin och dadlar?

Russin - Torstens favoritgodis!
Russin. Vår söta hamster då döttrarna var i lägre tonåren.
Russin: det goda livet i Finland, som vi lämnar bakom oss för ett slag.

Istanbul i Turkiet blir vår nya hemstad några år framöver.
Där blir det säkert mycket dadlar :)
Vårt liv i den nya miljön är temat för vår blogg.


Tua